Evighetsväv och sofistikerat bråk.

Vävde två cm igår så nu har jag en tillgodo idag. Det går framåt men det går långsamt. Ibland blir jag tveksam till om jag kommer ha tålamod med detta men samtidigt är det också väldigt avkopplande att sitta och knåpa, vara kreativ i lugnt tempo.

Bortse från den ojämna stadkanten längst upp. Tanken är att väven skall bli en baksida till senaste broderiet.

Vaknade inatt av ett upprört mummel utanför sovrumsfönstret. Tittade ut lite försiktigt och såg ett par. Hon med veckad kjol och silverfärgade klackskor, han i kostym och stel som en pinne, hade en liten väska med instrument i handen. Hon såg upprörd ut, pratade oavbrutet med tydligt minspel. Kunde inte slita min blick. Är osäker på om hon fick någon respons från honom. Snyftade och snörvlade, torkade tårar. Länge länge stod de där i natten. Fortsatte precis lika, och jag såg dem, kände mig dum och sorgsen. När hon var som mest frustrerad tog han sin hand, sökte i bröstfickan och plockade fram en näpen näsduk. Sträckte henne den, det var alla ord han hade. Du får snyta dig i min näsduk för jag älskar dig. Men det var tystnad. Jag somnade om.

/Lina