Går hem i kyla.
Lite håll under magen, det börjar komma nu.
Glömmer och förvånas varje gång jag tar min kappa av.
Fryser när jag ser människor i tights,
det är mörkt och jag släpar kassar i stela armar.
Kommer hem till min familj, kan faktiskt säga att jag har en nu, sen ett drygt år tillbaka.
Det står mat på bordet och jag får slå mig ner.
De andra två tar hand om disken. En stor står bakom, liten i bar överkropp framför, på stol.
Ibland känner jag mig som i en bubbla, där i bakgrunden finns jag, ser och förundras över fantasin. Varför kom jag aldrig på tanken att göra så?
Kanske är jag för kort, jag skulle inte räcka om.
Kanske om jag gick runt, tog en annan väg, min väg.
Nu spelas mig musik och jag vill skriva, många sidor,
måla tavlor, stora stora tavlor.
Kvällen är, och jag känner mig speciell.
Det är bra.
Lite som att lyssna på musik i lurar, nära, när det är mörkt, i en bil, och någon annan kör.
Bara lyssna och åka med.
/Lina