Fyller fält.

Fyller fält och tankar och skissblock, äter smörgås direkt och ofint,
utan assiett.
Smör med messmör.
Och lite lite snö ovanpå.
Jag blev glad idag, för snälla människors skull,
för att det plötsligt liksom blev så fint i min värld.

Men sov nu. Sluta svettas och snurra runt,
bara lämna dagen lilla vän.

/Lina

Mal.

Såhär i augusti, om kvällen, kan hon höra hur malarna slår i takt på svarta fönsterrutor.
Under tiden svär hon för klibbigt ris under strumporna, men ler när hon minns med vilken entusiasm fisungen lekte hårfrisörska med mamma sin tidigare. Och hur han belåtet, efter kammande och puffande och klappande på mammans huvud kommer väldigt nära, ler och säger,
-nu blir du fin.

/Lina

"när man går sådär långt in i skogen"

När man går så där långt in i skogen,

sådär långt att det är nästan alldeles tyst, det är som att komma till en annan värld. Här bor räven och älvorna, de dansar med varandra om nätterna, glömmer nästan att dagen gryr och att man måste vara försiktig då. Ingen vill dansa bort och komma bort och inte hitta hem igen. De håller om varandra, räven och älvorna.

Och ovanför sitter ugglan och är klok, han förstår att de vill dansa, att man liksom måste dansa för att inte bli gammal och trött och förvandlad till en sten. Ugglan dansar ibland han också, på sitt alldeles egna sätt. Flaxar med sina små vingar, men aldrig så mycket att han lyfter. Lite som att springa på stället ni vet? Om vi har tur får vi kanske se ugglan släppa loss någon gång.

Hur dansar du?

Ekorrarna dansar inte, men de springer desto mer, jagar varandra och tjuter av lycka på ett sätt som ingen hör. Eller kanske, om vi lyssnar riktigt, riktigt noga. Då kanske vi också skulle höra hur snigeln låter när den smyger över blommor och mossa. Sjunger tyst för sig själv. Det är sällan man hör snigeln komma nära. Helt plötsligt är den bara där. Hela sitt hus har den med sig också, himla smart tycker jag.

Ibland bjuder snigeln fåglarna på fest, då kryper de in allihop, innanför skalet. De dricker smultronsaft och äter tårta med hallon och jordgubbar, aldrig blir en endaste smula över. Kanske för att fåglarna har så bra näbbar att picka smulor med. Sen måste fåglarna alltid flyga hem, de vet att någon väntar. Och så får de ju för all del inte glömma att sjunga när skymningen faller. Vad vore en skymning utan fåglar som sjöng.

Jag vill att du ska sjunga för mig ikväll! Vi kan sjunga tillsammans. Jag hjälper dig när du glömmer orden.

När det regnar, sådär långt in i skogen, passar alla djuren på att bada sig. De torkar sig i vinden sen. Alla utom igelkotten,

igelkotten tycker inte om att bli blöt, gömmer sig hellre under svampar eller intill stora trygga träd. Då kan man lita på att inte bli blöt. Istället sitta lugnt och se hur haren hoppar och skuttar och tvättar sina långa öron i pölarna som blir. Det finns ingen som gillar regnet så som haren. Vad tycker du om regn?

Glöm inte,

titta noga, lyssna, lukta,

när skogen finns omkring. Den är nästan tyst, liksom en annan värld.

(text till skogen av: Lina Holm)

Alltså, detta är vad jag och Elisabeth har arbetat med den senaste månaden.
SKOG, i broderad form, applicerad form, toppad med måleri.
Bilden mäter ca 2x2 meter och är fylld med koncentration, glädje, trötthet, ryggont och fina samtal. Tack vännen för att jag fick lära känna dig!

/Lina

Gertrud.

Det här är Gertrud.

Gertrud arbetar på industri, det har hon gjort hela sitt liv, och hon stortrivs.

Varje morgon tar hon bussen till jobbet, sätter sig alltid längst fram och ställer väskan i knät

ifall någon skulle vilja sätta sig bredvid.

Sen sitter hon där, äter limpsmörgås och är noga med att inte spilla smulor omkring sig.

Hon är snäll Gertrud.

Nöjd med livet.

Allra bäst tycker hon om att kyssas,

med sina stora röda läppar.

Det händer väl ibland.

Hon har inga barn eller barnbarn, och hon är inte en sån som handarbetar framför tv:n om kvällarna.

Schack, hon är bra på schack,

men tycker det är otäckt att se nyheterna. Det fångar henne för mycket, vrider hårt om hjärtat, och sånt orkar hon inte med på äldre dar.

Gertrud är dansant. Speciellt om sommaren. Då bär hon långa blommiga kjolar och lockar håret lagom till helgen.

Ibland känner hon sig ensam, fäller en tår när hon ser någon sorglig film,

men biter snart ihop.

Det är så hon gör.

(Fingerdocka av vadmal och bomullstyg, broderi av lin, ylle och silkestråd.)

/Lina

Väntar.

Vi var på resande fot, körde bil och åkte bil och stannade på små parkeringsfickor.
I Mariestad åt vi lunch, tror stället hette Andaman. Vänliga ansikten, och jag kände mig som en liten flicka i en stor varm okänd famn. Skulle komma varje dag om jag kunde.
Vi är hemma igen,
jag har stickat lite på en trasa som nog inte blir så bra,
men färgen är min.
Bannar mig för att jag spänner axlar och armar och för att jag svettas om händerna så garnet blir strävt.
Också för att jag aldrig går och lägger mig, läser sagor av Tove Jansson istället, ser på bilderna och älskar dem.
Jag väntar ikväll.
Imorgon
är jag trött.

/Lina

Vi

Barn som sover och skrattar och skriker,
äter bananer och gröt.
Mamma hon vakar och snyter sig, försöker slumra en stund.
Ska hon laga middag nu när det finns tid?
Vi tar en matlåda från frysen idag.
Vi tar en matlåda från frysen och längtar efter pappa,
vi köper vinterskor på secondhand.
Vi torkar kryddor och frön. Äter kiwi för det blivit en favorit.
Vi ser på allt fint runtomkring,
och skakar på huvudet åt alla knäppskallar i världen.

/Lina

Men vi åt middag med varann.

Jag hittar tallkottar varstans i vårt hem. Och på köksbordet står en snoppad pelargon i nån trendig vas. Titta! Sa han stolt, och blev osäker när vi inte utbrast -ja, men oj! med glada miner som vi brukar.
Men vi luktade på den sen, och satte den i vas.
Idag läser vi tidningar tillsammans på gården.
Det står tomma koppar på vårt bord och runtom ligger rena kläder i högar. Inte vek vi dem idag heller.
Men vi åt middag med varann och pratade om första dagen på förskolan. Bakade en kaka och bjöd morfar på fika.

/Lina

Slåss.

Jo visst gör jag,
men slåss mot tiden och känslan.
Ebba klingar muntert,
och Melker hjälper morfar,
och mamman tappar håret
igen.

/Lina

Mamma.

Så himla mycket mamma torkar hon köksbord insmort med yoghurt.
Så himla mycket mamma har hon mascara som gråblå skuggor under ögonen. Kvar från dagen innan då hon struntade i att tvätta sig.
Så himla mycket mamma glömmer hon sig själv,
stretar för att hålla axlarna nere.
Drick stora glas med vatten! Annars sinar mjölken, det vet du väl?
Så himla mycket mamma vill hon hämta barnen där de sover i dina sängar,
krama dem en extra gång. Få dem förstå hur mycket hon älskar.
Så himla mycket mamma har hon strimmor på magen och inga kläder som passar, amningsplagg, har man det?
Byxor.
Så himla mycket mamma har hon fortfarande för långa tånaglar,
glömde klippa dem idag med.
Imorgon. Mamma.

(Mor, idag är det din dag, jag vet hur du kämpat och älskat. Grattis.)

/Lina

På en filt på gården.

Jag köpte en bok på affären idag. Tog den i farten och lusten. Lagom trött och lagom ledsen. En kortvuxen gubbe böjer sig mot Ebba och pratar med sin ljusaste röst. Han är söt och gör mig gladare.
Sen ligger vi på en filt på gården jag och Ebba, tätt. Jag läser sanningsrader och gråter lite för att livet känns fint
och för att allt är framför mig och för att jag nog är bra och för att det ordnar sig.
Inget är perfekt, jag vill ha det så.
Äter yoghurt och mackor till middag, med silversked, de är mjukare än andra skedar. Rumsvarm tomat på bröd och smör och ost, de är godare än andra tomater. Spiller lite och bryr mig inte.
Det är fredag, och jag är ensam,
idag vill jag ha det så.

/Lina

Nu.

Dalafloda.
Trött mamma
och trötta barn.
Men den minsta har börjat le.
Nya koppar också,
vi dricker te ur dem om kvällarna,
kanna efter kanna.
Idag spelar vi välkända toner för varann,
för att allt ska kännas lite som förr.
Sen gör vi utflykt.

/Lina

Under lysrör.

Ikväll har hon stängt sig inne i verkstad,
under lysrör.
Andats terpentin och linolja,
lyssnat på P3-live och drömt sig bort.
Någon annan steker lamm,
och knotten svärmar.

Kanske syns färgerna när idag blivit imorgon.

/Lina

Tog tag.

Och så gjorde hon så, mamman, tog tag.
Plockar nya blomster och låter sig regnas på. Det var skönt och friskt i luften. Fiskorven skrek från barnvagnen, ville inte sitta still...
Vi körde över en snigel, liksom kärringtänder, i all hast, och det kändes brutalt. Stackars snigel, hela huset förstört. Blommor kan ju resa sig.
Boboo, säger Melker när jag bokstaverar blomma. Ser glad och nöjd och ogenerat stolt ut. Vet man kan lukta på dem också, liksom han gör när han får en egen klöver i näven för att förvillas.
Kära lilla vän, gud va jag älskar dig.

Lördag.

/Lina

Rastlös.

Slänger en bukett blomster som gjort sitt
och bakar en smulpaj på känn.
Vi väntar idag,
och tycker det är synd att det regnar ute.
Ja visst är hon rastlös, mamman.
Rastlös, men skiter i att ta tag, tvätta ansiktet och klä sig snyggt. Trots hon vet att hon borde.
-Hallå, kan ingen komma och servera mig?

En bil behöver vi också!

/Lina

Borde.

Ammar, byter blöja,
ammar, byter blöja.
Äter en kexchoklad i förbifart.
Det sitter en kille och pluggar, på blå älg, i lekparken rakt över. Han ser sig idel om, vill säkert ha sällskap.
Känner mig skyldig, och slutar glo. Trots jag vet att han inte ser mig.
Jag låter kvällen gå, fast jag borde så mycket.
Borde så mycket.
Känns varmt i huden, men kan inte avgöra om det är solens fel
eller feber.

/Lina

"för hjärtat känner så mycket"

Mamman smyger in till storebror,
han sover sedan en bra stund.
Lägger sig bredvid och sträcker armarna genom spjälor.
Han är varm och klibbig i huden, sådan svår att smeka.
Varmfoting! som mor sin.
Nästan vill hon gråta, för hjärtat känner så mycket.
-Lilla vän, du känner väl hur mycket jag är här och älskar dig?
Sådär som man vill vänner ska veta när man tänker goda tankar om dem. Ifall det skulle vara så att man glömde säga högt.
Vi har skojat och dansat och bråkat om tandborstning, kanske sånt man gör.
Varit glada och blivit trötta, lånat böcker och tänkt oss för.
Nu är dagen slut.
Pappan sitter på balkongen, dricker väldens finaste kaffe, andas friskt och fuktigt,
hon vill tro att hon vet vad han tänker.
Men tillräckligt, och fint nog, att se honom där genom rutan.

/Lina

Storebror.

Det är skitvarmt och grönt i björkarna. Frö sover och storebror har det lite kämpigt.
Mamman och pappan vaktar varje steg de tar och varje ord de säger, de vill inte göra fel...

Tog mig för att sy knappar i vit/blå randigt klänningstyg,
sånt man aldrig gör.
Sånt jag aldrig gör.
Sen åt vi middag med riktig mat, och sallad till,
och nu luktar fingrarna koriander.
Det kändes bättre så.

(Ni mammor och pappor, med eller utan barn, kunnig eller hjälpsam,
storebror har fått tillvaron upp och ner, nyfiken,
men arg också,
och ledsen lätt,
tipsa oss gärna.)

/Lina

Bubbla.

Och jag gick in i min mammabubbla.
Kanske inte lika tät denna gång,
mer genomskinlig,
men nog en bubbla.
Funderade på att sy ikväll, men gjorde inte. Planterade en Basilika på balkongen i hopp om dess överlevnad
och svettades framför disk.
Det är hormonerna som svettas mig.
Frö,
hon äter och sover och känns len i huden.
Melker är den bästa storebror han kan.
Jag ser dem och vill tiden ska stanna ibland,
-snälla stanna så jag får ta ett kort!
Inte vill jag glömma.
Utanför kom sommaren när jag låg och vilade. Vi gick till lekparken i kvalmig luft, och hem i första varma regn. Jag blev blöt och krullig i håret,
någon sa det var fint.
Jag log då, sa, -tycker du?

Tack alla, för fina hälsningar, jag gläds här i min bubbla!

/Lina

Fri.

Har liksom upptäckt friheten i att susa fram på en damcykel.
Fri i frihet, och fort går det fram.
Förut var jag för skör.

Så syr jag också en drak-dino-råtta,
de ni.

/Lina

Längtan efter gult.

Tog in kvistar ikväll
satte dem i vatten och väntar på att gula blommor ska slå ut.
Vet inte varför,
denna längtan efter gult.

Orkar inte det jag vill
men åker snålskjuts på pappan som är kreativ i skov.
Ett litet, trött, finger med i spelet
och det känns genast bättre.

God kväll.

/Lina