Slå dig ner.

Pinnsoffa vi köpt på Myrorna för en sjuttiofemkrona.
Nu omgjord,
målad och stoppad och omklädd med nygammalt tyg.
Kommer verka som kökssoffa inom dagarna få. Blir nog prima till vårt införskaffade Perstorpsbord.

/Lina

Pappershållare. Före & Efter.

(Efter)
Köpte för en tid sedan en riktigt ful pappershållare på Myrorna. Här har den fått en ny look. Vitmålad, lackad, med trådslöjd i topp.


(Före)
Vad som hände med elefanten får ni se i ett annat inlägg;)

Trevlig kväll!

/Lina

Insikt.

Mamman målar ramar,
och Melker rockar loss med penslarna.
Lite banan mellan varven.

Känner mig lättad av insikter.
Förundras,
över hur skönt det är att förstå.
Jag på väg.

(Sista bilden är lite gulgrön för att illustrera hur illamående man kan bli av att rocka med färgens penslar och samtidigt äta banan.)

/Lina

Sängdörr.

I somras ordnades med sänggavel i dalahuset.

Vägg i vägg, i vedboden stod en gammal dörr till ingen nytta. Jag agerade härmapa (A-J du vet vad jag menar) och satte min egen prägel på dörren. Det vill säga gjorde en blandning av färg, linolja och tinner, målade sedan dörren mörk med svamp.

Så, här sover vi som prinsar och prinsessor utan ärtor under madrasserna. Vad som väntar är lampskärmar, ännu är de kala.

Idag kom lillfiskorven hem! Märkligt nog har han vuxit, lärt sig ett nytt språk och blivit ännu sötare på bara tre dagar.

/Lina

Högblank skiva i vitt.

Färdigt litet bord, med högblank skiva i vitt.

/Lina

Kök.

Målade köksbord igår, men bara till grunden. Fick stå ensam och peta, tänka och få fläckar på kläderna.

Nu återstår att se hur länge vi (jag) är nöjda med detta.

/Lina

Spånkorg.

Korgen är målad, torkad och fylld. Fylld med vävgarner och annat smått.


Står här i en hörna av vardagsrummet, ovan större spånkorg, bredvid emmafåtölj. Trivs bra och jag är nöjd.


Det är dessa garner som används i evighetsväven, tunna lintrådar. Vad tror jag egentligen om mig själv? Håller mig dock fortfarande till mitt löfte, en cm om dagen. Kan inte sluta tänka på Odysseus fru som väver och väver hela dagarna för ett sedan repa upp när natten kommer. Hon vill inte ge sig till någon annan, väntar tålmodigt, hoppfullt. Det kallas evighetsväv! Varför gnäller jag?

/Lina