Blandslöjdspåskägg. Målat ägg i papp. Broderad topp med liten krona av värmeljushållare. Hängen av lintråd och pärlor, och en liten vippa av vadmal, guldskinn och spets.
Mer ägg, men stort denna gång. Tänker mig att detta kan bli ett år från år ägg. Varje år fylls ägget med nya skatter och skänkes till någon i familjen.
Senare tar vi tåget uppåt igen. Nu ska mamman packa...
Vi ser Skavlan ikväll. Jag kommer på mig själv med att le och känna känslor stora, för att Ola Salo ska bli pappa. Det är läskigt säger han. Sen slår det mig att jag ju vet, precis vad det innebär. Jag vet. Jag har barn. Han ligger här i rummet bredvid, kramar sin nalle och hostar i omgångar. Kära liv. Stora kära liv.
Senare nyper pappan mig i näsan och jag flippar en aning. Det gör ju ont, den blir ihop tryckt och måste noga vecklas ut igen. Det känns som vi tar ett steg närmre varandra. Inte visste han, och inte visste jag.
Ola säger sedan eftertänksamt i rutan,- skit liv ger skit konst.
Nej inte kunde jag hålla mig. Gårdagskvällen ägnades åt äggmålning. Dessa, grafiska, i svart vitt och gröntskall vi pynta med i påsk. Tycker själv att de inte finns mycket typiskt "Lina" i dem. Vad säger ni? Jag fick en puff i baken av detta och kroppen verkar vara med på noterna. Vi samarbetar idag, kroppen och jag, och mer kreativitet vill ut! Trevlig helg till er alla!
Fiskorven kommer hem med färggranna fläckar bakom öronen och andra finfina ställen. De har målat ägg på dagis idag. Sånt som mamman också vill pyssla med om dagarna. Inte ligga stilla i sin säng, vara lagom krasslig, och nära att svimma varje gång hon lyfter ett finger. Ni tycker väl inte jag är självömkande?
Det är något av det värsta jag vet, det här. Att vilja så mycket och samtidigt bo i en kropp som varken kan eller vill. Men hon repar sig, kroppskrället.
Men fiskorven kom alltså hem med färg, glatt humör och en stor portion inspiration till sin mamma. Kanske målar de ett ägg ikväll, eller två. Nu flinar de mest, för pappan har lekt och vattenkammat lilles hår så han liknar kungen av stekare.
Om att börja en dag, flera gånger om. Han vaknar tidigt idag, men glad, och de laddar upp. Allt det där som ska göras, flyter på, de orkar båda. Sen ska de skiljas. -Hejdå älskling. Mamma hämtar dig sen... Förtvivlad liten, nej inte nu igen, som att det var det här han laddat för hela morgonen som var. Nu kommer allt.Och det syns och det känns och hon känner lika mycket. Brännande känns det, bakom ögonen och i magen och i hjärtat. Hon måste se ner, undvika allas blickar. Så går hon hem igen, bland små flingor som faller från skyn, med kappa, utan mössa för att inte förstöra frisyren, då får tårar komma.
Hon vaknar tidigt idag, men glad och de laddar upp.
I tomma tysta rum börjar hon om. Måste lyssna, blunda, för att förvilla. Äta müsli med yoghurt, istället för yoghurt med müsli. Och apelsin för vitaminer och saftigt kött. Hon skiter i disken och får sig själv att le.
Ännu kan hon börja om.
Igår gjordes skyltar på krok till våra färska örter.
Vi bakar bröd idag,jag och lusten. Var kom hon ifrån? Rostar müsli. Äter lunch, för mig själv, men lusten sitter bredvid och väntar. -Är du inte färdig snart, så vi kan göra något mer?
Vi vispar ägg och socker, väljer fint porslin, och tycker om oss själva för att vi är duktiga idag. När vi är duktiga tycker vi om, eller hur var det nu vi skulle göra?
Så. Choklad muffins i vårens formar.
Sen tar vi en kopp, fikar glatt och vinkar till solen utanför. Kom gärna oftare min vän, jag trivs så med dig!
Lillfis i morgon med nyaste skjortan på. Han är ynklig, lite febrig men glad ändå. Det snöar tungt idag och vi vill vara inne, baka bröd och titta på gamla Astrid Lindgren filmer. Som när mamman var liten. Vi smög upp då, jag och syster, tittade på Emil, eller Pippi, eller alla vi barn i bullerbyn. Drog filtar högt mot små lena hakor och var just bara där. Kanske gjorde vi en "gummimacka" eller två. Ibland vill jag dit igen, till det där skavda hörnet av soffan, där golvet ännu är extra repigt. Men där intorkade fläckar av messmör är torkade bort, för länge sedan.
Så, här ser ni då vad som blev av den där fula elefanten som hörde till hushållspappershållaren jag gjorde om. (Syns i inlägg nedan). Täljd och målad a la dala. Gästhantverkare: Pappan i familjen.
Timmen är tidig och någon knatar upp på egen hand. Mamman kommer efter. Vi har en tom dag ännu. Men ska fylla den. Jag är stark idag, och fantastiskt pedagogisk om jag får säga det själv.
Nu sitter tråd i stolen, varpad och klar för väv. Jag skulle egentligen börja med något lättare men är för otålig för att vänta. Jag har varpat för Mora-band. Helt på mitt egna sätt. De kunniga vänder sig säkert i graven, men det struntar jag blanka tusan i;) Vi trilskades med varandra, jag och solven och trådarna, det blev sent, alldeles för sent, men nu...
Tack snälla Eva-Lotta för din värdefulla hjälp!
Ikväll brygger jag te och tänder ljus i små stakar, undrar vad kvällen blir av och längtar ingen annanstans.
Hjärta på tråd till mig själv. Gillar starkt att göra små blompinnar, smycken, detaljer, att sticka i jorden till mina blommor. Här, en ytterst enkel variant med silverfärgad ståltråd och några pärlor. Hjärta till hjärta.
Vi gick till skogen för att frilufta oss idag. Det blåste svinkallt och solen gick i moln lagom till vi fått fjutt under våra sojakorvar. Ändock har humöret inte sviktat en milli.
Bytte krona ovan säng när vi var i Dalär. Här, enkel ljuskrona, upphängd i lintråd, med små draksvansar nedertill. Stommen fyndades på Myrorna i juletid. (Ursäktar dålig bild, aldrig enkelt att fota vitt på vitt.)
Det var en sådan dag hon köpte orkidé till sig själv. Försökte ställa ordning och rätt, göra lite fint för ro. Hon bråkar lite på sig själv och på sin kära, vill så mycket mer än det hon kan och orkar.
Så ser hon liten äta själv, med sked och godaste aptit, känner lust locka och stolthet gro. Som om känslan spelade kroppen spratt med finurliga, finstämda instrument.
Jag hostar så hjärnan snart trycks ut ur öronen, eller kanske Frö råkar födas i en rejäl kroppskompression. Går in nya tygskor också och önskar jag hade smalare fötter.
Tog inte med mig något handarbete på resan denna gång. Tänkte, nu ska jag bara slappna av, vara med vänner och familj och inte drömma mig bort i någon slöjdens värld. Hur länge tror ni det höll? Började klia i fingrarna, kanske i hela kroppen och jag letar i mina gömmor. Trasor och grov virknål gav början till en ny matta.
Vi har flyttat in ett skåp i lilla dalahuset. Rakt och enkelt, förmodligen ett fall för pensel och färg när tiden räcker till. Ännu får det vara såhär. Ovanpå, fruktfat och skål med virkade bollar. Perfekta att gripa, kasta och leka med. Dock har han inte mycket leklust, min lille. Vill sitta i famnen, är dåsig, trött och febern är åter. Imorgon ringer vi vårdcentralen!
1 paket jäst 12 dl vatten Matolja efter behag 4tsk salt Honung, helst en stor soppsked full Linfrö efter tycke och smak En gnutta timjan (jag gillar att känna aning av timjan i bröd) Grahamsmjöl Vetemjöl
Jäses ca 1 timme, rullas till lagom stora frallor, jäses lite till på plåt, gräddas till de får aningen gyllene färg då ugnen står på 225 grader.
Skriver listor och bockar av. Försöker inte göra dem för långa. Lägger till, drar ifrån. Klär mig i lagom säckiga kläder och försöker vara bekväm... Det faller flingor utanför, igen, och Melker är äntligen feberfri.
Imorgon tar vi tåget till Dalarna, hoppas på en lugn men givande resa och att äppelträden står i blom när vi kommer fram.