Litet, vitt, tovat, med pärlor av guld.
/Lina
Att få sitta innanför och se ut.
Inte som fånge, men privilegierad.
Bara lite vemod.
Jag ser pojkar skynda, klädda som äldre män, och det tycker de är tuffa.
Nutid. Tiden som är nu. Har den inte redan varit?
Det gungar några barn där också, högt och vågat, utanför. Minns hur vi gungade. Jag och syster, och Thomas och Pote. Men Pote fanns bara i fantasin. Han var hennes vän.
Jag tycker det är vackert, och ibland känns avund för att min fantasi inte var sådan. Jag var så rationell, som jag vill minnas.
/Lina