Hjärtat.

Och här är hjärtat.
Litet, vitt, tovat, med pärlor av guld.

/Lina

Ro.

Tog beslut utan att känna tydliga kall.
Det var ju så hon skulle göra.

Och så har hon tovat hjärta med barnen, och sytt pärlor på. Tänt ett litet ljus under så det glimmar finare.
Nu väntar hon på kvällen
och på ro.

/Lina

Iakttag.

Tangenter spela fröjd,
fingrar,
säkert långa smala fingrar, drämma hårt mot vita och svarta.
Värk min rygg,
men det gör ingenting.
Några bygga pussel av klossar
och slåss om bilder som ska bli.

/Lina

Redskapskanna.

Vi började få fulla lådor.
Plockar fram gammal kanna
och rensar i röran.

Solen lyser varm utanför.

Jag sa,- det är så härligt att vara ute när det är såhär.
Annan sa,- men det är skönt att vara inne också, när det är såhär och man kan se ut på det fina.

Kämpar med det dåliga samvetet. Känner mig präglad.
Snart går vi ut.

/Lina

Väntar.

Vissa kvällar väntar jag,
utan att veta på vad.
Som om jag ville något mer skulle hända.
Det kommer,
snart kommer det.

Jag får en tandborste i min hand,
och hjälp
att göra slut med dagen.

/Lina

Trä.

Trä för förändring. Slipa och måla.
Liten pall för badrummet, lagom bred, lagom hög, för lille att stå på när han tvättar händerna själv.
Ett stycke korgar och fat på fot. Kanske ska jag tälja lite på formen.
Men det får vänta.

Han är sjuk, min lille. Hemma från dagis med ont i halsen och små plitor på hela tungan.
Vill inte äta
och inte sova.
Nu äntligen, vilar han för en stund, utmattad.

Men jag är beredd att vagga åter.

Tack för alla fina gratulationer igår! De gladde mig.

/Lina

Dagen till ära.

Tulpaner dagen till ära.
Och lillfisen klär sig i rutig skjorta för mammans skull.
Idag är det min dag.

/Lina

Idag.

Idag kisar vi mot solen, njuter av att den värmer genom skitiga fönsterrutor.
Vi bakar semlor och bjuder till fika.
Imorgon fyller mamman 25.

/Lina

Lycka.

Idag känns lycka...

...För fyndad yllefilt, en tjuga. Gubbarna på stället blev näst intill osams,
-det är ju som att skänka bort grejerna, sa den ene till den andre
med småländsk dialekt.

...För att liten äter middag med oss i lugn och ro, plockar fisk och broccoli med fingrarna små.

...För allrengöring med doft av liljekonvalj. Köpte två.

...För nya idéer som föds och blir till verklighet.

/Lina

Ändar två.

Jag, och stickor, och ändar två.
Tänkte jag måste fortsätta innan jag glömmer.

Ville gå med fötterna igår, inte med huvudet,
utan tankar.
Bara gå och känna marken under.
Det blev inte så.
Idag kanske.

Läser kompendium och förundras över hur jag kan vara på så många ställen samtidigt.
Hålla reda, koppla bort, lägga upp.
Funderar över varför jag lärt så.
Varför inta bara en sak i taget?

/Lina

Hon älskar.

Hon älskar honom
när han lugnt läser böcker upp och ner.
Hon älskar honom
när han klamrar sig fast för han inte vill hon ska gå.
Hon älskar honom när han dansar, och gillar barnprogrammens intro allra bäst.
Hon älskar honom.
Också när han gallskriker, pekar på tallriken, men ändå inte vill äta.

/Lina

Känslan.

Smycke till min blomkrok. Ligger och skräpar i fönstret.

Funderar huruvida jag borde gå på känslan, den djupt i magen.
Det där med spontanitet och plan.
Känna, se och lyssna, just nu.
Leva liv på riktigt.

Andas med magen gott folk.

/Lina

Silver och guld och vitt med orange.

Trådslöjdskrona med detaljer i textil och pärla.
Ljus skir lyx, med silver och guld och blänkande glas.

Senaste min.
Hon hänger snett ovan, fångar tankar och dagens drömmar. Väntar på nytt.
Idag är en sådan dag när ljuset inte riktigt vill
och jag blir förbannad på barnlåsen i köksskåpen.

Att få sitta innanför och se ut.

Inte som fånge, men privilegierad.

Bara lite vemod.

Jag ser pojkar skynda, klädda som äldre män, och det tycker de är tuffa.

Nutid. Tiden som är nu. Har den inte redan varit?

Det gungar några barn där också, högt och vågat, utanför. Minns hur vi gungade. Jag och syster, och Thomas och Pote. Men Pote fanns bara i fantasin. Han var hennes vän.

Jag tycker det är vackert, och ibland känns avund för att min fantasi inte var sådan. Jag var så rationell, som jag vill minnas.

/Lina

(Förresten, jag har halsband på mig idag.)

Stil.

Låter aldrig bli att köpa färgglada burkar och brickor när de kommer i min väg.
Älskar färgerna i brickan!
Stil.
Ofta är jag splittrad.
Gillar rena enkla, men också färg och lekfullhet.
Lantligt och retro.
50,60,70-tal blandas med allmoge och barnasinne hos oss. Precis som jag vill ha det.

Jag har jobbat hela dagen, suttit fel och länge. Dålig hållning.
Pillat och kisat och koncentrerat mig.
Bjuder bilder imorgon, om ljuset vill.

God kväll.

/Lina

Fast besluten.

Går upp,
fast besluten,
motiverad,
och målinriktad.

/Lina

Mattor och längtan.

Sköna mattor från loppan fick följa mig hem idag. Här med gul bil.
Kommer passa fint i lilla dalahuset där panelen målades ljus grå sommaren som var.
Jag längtar, längtar till ljus och små klibbiga björklöv, frö i jord och barfotafötter.

/Lina

Insikt.

Mamman målar ramar,
och Melker rockar loss med penslarna.
Lite banan mellan varven.

Känner mig lättad av insikter.
Förundras,
över hur skönt det är att förstå.
Jag på väg.

(Sista bilden är lite gulgrön för att illustrera hur illamående man kan bli av att rocka med färgens penslar och samtidigt äta banan.)

/Lina

Blommans pinne.

Täljd och målad blompinne. Guldhjärta i topp och nedan små dekorationer av pärlor och metalltråd.

Nu ska jag ut i solen och lapa. Jag är törstig!
Ska se och känna allt, det är en sådan dag idag.

/Lina

Lite trög.

Jag vill skriva nåt,
berätta och dela med mig.
Vet inte vilka ord. Kan inte välja.
Vad vill jag säga?
Jag ska fundera.

/Lina

Nariga händer.

Diskar, igen,
spänner rumpan för att höfterna ska hålla ihop.
Det är när man är såhär trött,
som när man bara vill gråta,
man borde brygga te, tända ljus och lyssna på Rickard Jäverling.

Mina händer är nariga.
Trodde aldrig jag skulle bli en sån med nariga händer. Har alltid varit en varmhand, lite svettig. Aldrig vantar när jag var liten.
En dagisfröken sa,- du kommer få reumatism när du blir stor om du inte sätter på dig vantarna. Jag tyckte inte om den fröken. Hon fick mig vilja fjäska och trippa på tå.
Sånt som barn bara gör när ingen kärlek finns.

/Lina

Tjugo små ledsna.

Jag diskar fat och tycker om rosa tulpaner. Det är nu jag borde vila. När Melker sover middag, jag är trött...
Vi gick till förskolan idag igen, gjorde ett nytt försök.
Öppnar dörren, hör ljudet av förtvivlade barn. De är ledsna, snoriga, gråter, ser ynkliga ut och jag vill ta dem alla i min famn.
Allt är redan huller om buller, som en gymnastiksal med leksaker, ingen soffa, inga mattor, ingen känsla av hem.
Klockan är tio över nio på morgonen.
Melker är lugn, men mamman är stressad.

Alla är de dryga året, de små, ca tjugo stycken. Allt är stort och nytt.
Fyra fröknar.

Jag känner oro nu, här vid mina våta fat.
Hur ska så små finna lugn i en sådan miljö? Hur ska de kunna känna trygghet, ha möjlighet att lära något (mer än att vässa sina armbågar), bli sedda och få sina behov tillgodosedda?

Hur var det för er? Ska det vara såhär?
Var är du dagmamma?!

/Lina

Glada färg.

Melker & mamman målar fingerfärg.
Ett papper, fyra penslar.
Röd, grön, gul och blå.
Ett mästerverk!

/Lina

Sorg.

Sorg.
Alla mina Fair Trade skålar i kras.
Och jag som inte ens köpt dem på loppis.
Tyckte så mycket om att jag inte kan slänga dem. Kanske kan de finna sin plats i den hårdaste av betong? Små planer jag har.

Jag är på benen igen, långsam men upprätt.
Inspirerad också!
Har börjat sy nytt. Nytt för handen och ögat, men för tanken ack så välkänt.

Förresten har ni lyssnat på The baseballs? Jag sitter här och ler.

/Lina

Kalas Calici.

Vi har kalas calici, som någon sa. Det känns roligare om man ser det så.
Blåbärssoppa, skorpor, Resorb och det vitaste bröd står på menyn. Jag hör av mig när vi festat färdigt.

/Lina