Jag diskar fat och tycker om rosa tulpaner. Det är nu jag borde vila. När Melker sover middag, jag är trött...
Vi gick till förskolan idag igen, gjorde ett nytt försök.
Öppnar dörren, hör ljudet av förtvivlade barn. De är ledsna, snoriga, gråter, ser ynkliga ut och jag vill ta dem alla i min famn.
Allt är redan huller om buller, som en gymnastiksal med leksaker, ingen soffa, inga mattor, ingen känsla av hem.
Klockan är tio över nio på morgonen.
Melker är lugn, men mamman är stressad.
Alla är de dryga året, de små, ca tjugo stycken. Allt är stort och nytt.
Fyra fröknar.
Jag känner oro nu, här vid mina våta fat.
Hur ska så små finna lugn i en sådan miljö? Hur ska de kunna känna trygghet, ha möjlighet att lära något (mer än att vässa sina armbågar), bli sedda och få sina behov tillgodosedda?
Hur var det för er? Ska det vara såhär?
Var är du dagmamma?!
/Lina
Åh, inte lätt med dagisstart. Och det är så mycket som ska klaffa...
SvaraRaderaJag har lite olika erfarenheter. Men är glad att min tredje fått börja först nu när hon var 3,5 år. Hon har fortfarande visst motstånd, men när hon väl är där så leker hon och har roligt.
Hade mina två äldre på dagis från dess de var ca 1,5. Var jobbigt för båda. Men sedan flyttade vi och fick dagmamma, det var toppen! Hemmamiljö och alltid samma person. Nu är de två äldre barnen skolbarn. Och min yngsta går på dagis, som sagt. Det finns också många bra förskolor, det är bra om man hamnar rätt.
Hej!
SvaraRaderaJAg förstår verkligen din vånda... och vi har gjort samma med våre tre yngsta, de fick börja på dagis när de var fyra år och det var lagom. Alla kan ju inte välja att ha de så naturligtvis men min inställning är exakt som din, hur ska de bli sedda, känna sig trygga osv. MAmma och pappa är bäst de första åren då man ska bygga upp tillit och trygghet, grunden för ALLT. JAg får ont i magen av att se småbarn försvinna in i mängden, vem vet vad de känner egentligen?? Nog är det annat än vassa armbågar man vill locka fram när de är små.
Vi fick välja att leva på mindre lön och allt som kommer därtill men det var det värt!
Jag tror att det första vändan var jobbigast just för att det faktiskt är nytt för en själv också. Man vill ju vara där för sitt barn och man vill veta när man står och diskar att allt är bra. Alla barn är olika och alla passar kanske inte i den "stora" miljön andra ser den som en möjlighet....Det är nu de odlar sin socilal förmåga....
SvaraRaderaBåda mina har varit på dagis men startade vid 2 års ålder.Jag jobbade deltid och gjorde korta dagar.
...jag känner precis din oro,käraste...
SvaraRaderaHej, förstår din oro.
SvaraRaderaOch den är viktig att inte förtränga.
Jobbar själv som förskollärare i en barngrupp med 3- 5 åringar och i dagsläget är det 22 inskrivna barn.
Föräldrarna är de viktigaste människorna i ett barns liv och ni är så guld värda i förskolans värld. Jag tycker du skall tala med pedagogerna på avdelningen om din oro!
Du lämnar ju bort det finaste du har till helt nya människor!
Om du känner att de lyssnar på dig och tar till sig det du säger så finns det hopp.
Känns det inte bättre, ring rektorn eller se möjligheterna i att byta förskola.
Det är tuffa tider och barngrupperna är alldeles för stora!
Många goa hälsningar om att det tillslut kommer att bli bättre för er!
Dagmamma kan vara bra men barnet har inget val då, det har man på dagis. Kanske fattar man tycke för en av dagisfröknarna. Man är så utelämnad till en dagmamma. Dagis funkade bra för mina. Själv var jag hemma tills jag var 6 år och fick sedan en chock när jag kom till förskolan och alla bara tog för sig. Jag satt i ett hörn och fattade inte att det var djungelns lag som gällde. Jag ville ge mina barn en annan start. Fast vem vet vad som är rätt, det får man kanske aldrig reda på, man måste bara försöka. Det som passar en passar kanske inte en annan.
SvaraRaderaåh det låter som väldigt mkt med tjugo småttingar. jag förstår din oro. men jag tror att personalen gör allt i sin makt för att de små liven ska ha det bra. men du kan ju alltid försöka spana efter t.ex. föräldrakooperativ i området, på sådana är det oftast färre barn. iaf där jag haft praktik och på det stället jag ska börja jobba.
SvaraRaderaFöräldrakooperativ gör vi.kung!
SvaraRaderakram
a-s