Docka till nån nervig.

Jo, vi fann en illblå byrå i en av krypvindarna. Här, med docka och gammal hätta från Floda. Sliten och blekt i färgen, men ack vacker.
För mig.

Och vad gör man med barn som testar gränser och äter tålamod hellre än middag?
Jag vill ju bara vara så jävla kärleksfull!
Fy för att höra sig själv låta som nån sån där morsa på ICA Maxi som skäller på sina ungar och biter på naglarna och tänder en cigarett så fort hon kommer utomhus. En sån som jag tittar i marken när jag möter, stirrar på i smyg. Dom har det inte lätt, morsorna.
Ja, jag är fördomsfull och självömkande.

Glöm inte junta imorgon!

/Lina

Rot.

Huset sover, så när som på vår diskmaskin.
Det hörs,
vi borde tagit mer musik i våra rum. Lever de då? Rummen.
Och jag undrar när det känns som hemma i ett hem. Lite tom fortfarande, var är du min rot?
Kroppen går runt, lever, dygn för dygn, för att solen går upp och ner och för att barnen är fina och för att det är härligt att det snöar. Själen då? Inte är de ett, speciellt inte med marken, i rötterna. Det tar tid att rota om, kanske en höst och en vår. Åtminstone för arter som jag.

Tills dess, kanske syr jag nåt, eller somna jag med.

/Lina

Färg.

O färg giva jag eder,
kära bloggläsare.

/Lina

Vardag.

Del av vardagsrum. Och väggarna vill vi måla, tids nog.

Dag av liksom ingenting. Inga ord.
Men vi har målat en tavla, Melker och jag.
Pappan steker fisk till middag,
Ebba hänger med. Och suger på fingrarna. Drar mig i håret när hon ska sova.
Jag blundar och biter ihop.
Ikväll gör jag en tassel.

/Lina

Junta till jul.

Ett litet hängaijulgranspyssel. Vadmal och plåt och guldskinn och pärlor och lintråd och spets. Stoppad med skinnrester.
En slags smällkaramell i textil.

Junta.
Vad sägs om en liten första junta nästa onsdag (1/12), 18.00 hemma hos mig. Vi pysslar och spånar om framtiden. Fikar.
Ni som är intresserade, mejla mig för vägbeskrivning och sånt.
Känn er välkomna!

/Lina

Mer helhet.

Lite mer helhet,
och stringhylla på plats i vårt kök.
Mer spetsduk ifall vi behöver fler flingor i fönstren.
Jo jag sydde en gardin också, sådär av bara farten. Ja gillart när det går så.
På vinden har vi fångat fyra möss.

/Lina

Kväll.

Melker ska sova. Vill inte riktigt och jag kan inte få nog av honom idag. Viker ihop mig själv lagom för att rymmas bredvid i hans säng.
Vi liksom småpratar. Melker är två år och jag är 25.
Melker tänker, Melker pratar.
Han tar ett gosedjur intill örat, säger -Hallå! Hallå, Hej, Hej, Heeej, Hej Mommo, Hej Mommo. Jaa, Jaaa, sova.
Lägg till lagom långa pauser mellan orden. Och hör hur samtalet avslutas med att lilla kära ungen lägger till med ett hemskt tillgjort skratt. Sådär ni vet när man måste ta i med hela magen för att skrattet ska komma ut, avslutas med en liten stöt.
Han lägger på. Gosedjur på kudden igen.
Vi sjunger björnen sover och lilla snigel och trollmor några gånger till. Melker stämmer in i varje avslut och är sådär jävla söt så jag blir kär, ännu mer kär, älskig.

Senare, när barnen sover på övervåningen, huset är stilla, lite kallt. Tända ljus och te i färgglada koppar.
Vi undrar där vi sitter, på stolar mitt emot.
Kan vi någonsin förklara, hur mycket vi tycker om?

/Lina

Vinter.

Vi gör lite vinter i vårt hus. Snöflingepynt av spetsdukar och sockerlag. De dinglar av draget från otäta fönster, men dansen är fin att se på.
En liten gran också, uppdragen med roten.
Vi kokar kikärter, (så det luktar prutt i halva huset), men det blir fint till middagstid.

Och sen, visst känns det som tiden är långsam när man hör hur klockor tickar?

/Lina

Nya hemma.

Nya hemma börjar ta form.
Idag bakar vi in huset.
Dricker te också och pappan kokar kaffe på järnspisen.
Jag tror vi trivs.

Vi måste ta tag i det här med junta snart!

/Lina

Fulla dagar.

Och jag återkommer när allt lugnat ner sig lite här.

/Lina

Flyttade.

Nu är vi flyttade och på plats,
någorlunda.
Det känns bra och jag har ont i ryggen.
Melker har fått ett eget rum, vi har orkidéer i vårt köksfönster, och böcker i bokhyllor. En egen parkering,
tvättmaskin.
Det blir bra det här.
Det blir bra det här.

/Lina

Margit!

En dag, i ett kollektiv för länge sedan...
http://www.youtube.com/watch?v=Q2c7Ov8IxqE

Å så fint!

/Lina

Rya.

Jo jag fyndade en rya i somras på auktion. En Marianne Richter, i mina favoritfärger. Hon piskas och rullas ihop, med luggen, för så har jag läst att man gör.
Annars packar vi våra saker.
Tänker hemskt mycket också.
Till helgen är det vi som flyttar igen.

/Lina

Slå dig ner.

Pinnsoffa vi köpt på Myrorna för en sjuttiofemkrona.
Nu omgjord,
målad och stoppad och omklädd med nygammalt tyg.
Kommer verka som kökssoffa inom dagarna få. Blir nog prima till vårt införskaffade Perstorpsbord.

/Lina

Mamman.

Olja på duk, applikation av tyg, och broderi.

Hon är trött, mamman. Mörka skuggor i ansiktet. Försökte göra sig fin för världen,
håret slet sig.
Hon har hängbröst numer, och bristningar på magen. Någon cellulit.
Men inget att tala om.
I bara farten plockar hon upp en trasdocka från golvet,
den ska till sin rätta plats.

/Lina

Perstorp.

Jag har köpt ett Perstorpsbord!
Orangeröd golvlampa
och en sån där manick som gör att bäbisar som inte kan gå ändå kan gå.
Grön pinnstol, liten skål
och ett par blomkrukor från förr.

/Lina

Vill inte.

Det liksom vill inte idag.
Jag har på mig ett par fula fläckiga tights när jag hämtar Melker på dagis, och jag tänker att alla ser. Min klänningen var lite för kort också, och säkert var hon blek och mörk under ögonen, mamman.
För mycket regn,
för rena kläder, och frisyr att tala om.
Jag sitter i mitten,
och runtom leker barnen och skriker barnen och skrattar också ibland.
Pappan lagar pannkaka
och jag sitter i mitten.
Det blir inte dag, men vi äter frukost och borstar tänder och hämtar posten ändå.

Jag skissar på nåt nytt i kväll.

/Lina

Gertrud.

Det här är Gertrud.

Gertrud arbetar på industri, det har hon gjort hela sitt liv, och hon stortrivs.

Varje morgon tar hon bussen till jobbet, sätter sig alltid längst fram och ställer väskan i knät

ifall någon skulle vilja sätta sig bredvid.

Sen sitter hon där, äter limpsmörgås och är noga med att inte spilla smulor omkring sig.

Hon är snäll Gertrud.

Nöjd med livet.

Allra bäst tycker hon om att kyssas,

med sina stora röda läppar.

Det händer väl ibland.

Hon har inga barn eller barnbarn, och hon är inte en sån som handarbetar framför tv:n om kvällarna.

Schack, hon är bra på schack,

men tycker det är otäckt att se nyheterna. Det fångar henne för mycket, vrider hårt om hjärtat, och sånt orkar hon inte med på äldre dar.

Gertrud är dansant. Speciellt om sommaren. Då bär hon långa blommiga kjolar och lockar håret lagom till helgen.

Ibland känner hon sig ensam, fäller en tår när hon ser någon sorglig film,

men biter snart ihop.

Det är så hon gör.

(Fingerdocka av vadmal och bomullstyg, broderi av lin, ylle och silkestråd.)

/Lina

Påslakanset.

Jag har sytt påslakanset till lilleman.
Återbrukade tyger i gult och vitt
och bård i rosa.
Verkar inte finnas några standardmått när det gäller barntäcken och kuddar. Enklast är att sy egna påslakan då man dessutom får privilegiet att välja tyg alldeles själv.

Idag har jag känslan av att vilja lära och förverkliga
och läsa varenda bok i världen.
Jag tror det är hösten.

/Lina