Idag när jag och lilla familjen var påväg till farmor och farfar upptäckte jag något härligt.
Luften.
Så klar och frisk och nästan lite ond i näsan. Det luktade gott. Luktade ute.
Ibland när jag var liten kunde pappa komma hem och lukta så efter ett träningspass. Friskt och sött och lite svett, men ändå gott.
Det slog mig att man aldrig kan andas så i stan, man känner inte att man andas där. Man vill inte andas, men man gör det ändå.
Idag ville jag andas, bara stanna där på vägen, blunda och fylla min kropp med luft, lugnt och djupt.
Imorgon kommer bilder på min senaste form.
/Lina
Japp, hittade honom precis nu...hrm ;) Tack för påminnelsen! Underbartbra...tänker nog köpa skivan när den kommer...för jag är en sån som gärna köper skivor, särskilt av nya artister som verkligen behöver det. Förstår att konserten måste ha varit en upplevelse!
SvaraRaderaFint formulerat i dagens inlägg.
HA DET FINT
KRAM
Vad härligt att kunna åka hem sådär.. Så skulle jag också vilja ha det. Det är verkligen omysigt med avgaser, pendeltåg och motorvägar.. Gud, hur jag lever, hemska tanke! Själv är jag helt urlakad, inre stress kallas det tydligen.. Nåväl, ett träningspass, hemmagjord fiskgratäng och lets dance, sen mår jag som en prinsessa igen. Imorgon: loppis. Sen blir det promenader i skogen för hela slanten. Trevlig helg!!! Kram Madeleine
SvaraRadera