torsdag 29 oktober 2009

Upp och ner och in och ut.

Det är varmt och kallt, jag plockar på och av min tröja av ull.
Jag är upp och ner och in och ut.
Ibland orkar jag,
och ibland vill jag bara grina för att jag är så trött.
Beundrar alla ensamstående kvinnor, och alla andra också.

Imorgon kommer pappan, och jag kan redan se hur Melker skiner mot honom, trots att han
sover sked med Uffe-nalle i rummet intill.
Han blir lycklig, klappar händerna, vinkar och visar att han är stark, allt han kan på samma gång.

Jag vill andas djupt för det känns som jag sitter och kippar.

/Lina

tisdag 27 oktober 2009

Jag lever.

Ja, jag lever fortfarande. Jag kan känna det i ryggen och hjärtat.
Har blivit bästa vän med spikmattan och en jävel på att tvinna skinntråd.
Jag syr, men hinner inte ta några bra bilder. Det kommer.
Ikväll är vi ensamma i stugan, jag och Melker. Undrar vad jag ska ta mig till. Borde jag inte vara van vid det här laget.

/Lina

lördag 24 oktober 2009

Lille vän.


Idag, för ett år sedan vaknade jag på morgonen av att något hände i min kropp.
Jag var fullständigt redo, slappnade av, andades som jag lärt, och kände smärta.
Hela jag kände allt och aldrig har jag fokuserat som då.
Älskade sprang runt i lägenheten och packade väskan, tappert packade han, och sen åkte vi.
Tre timmar senare kom du.
Det var inte som jag tänkt mig, mer som en sport,det gick fort, jag fick inget sammanbrott eller känslorus, mest lugn.
Du var så liten och fin.
-Vill ni veta när han föddes? Sa undersköterskan med bred smålänska, och vi kommer aldrig glömma de orden.
-Tio och trettio.
Idag har det gått ett år, och tiden gick snabbt.
Hela livet hade jag tänkt mig själv som någon annan då jag väntade barn.
När jag blir vuxen. När jag blir en mamma. Då skulle jag inte vara Jag längre, någon annan. Det kändes rätt och sant.
Nu vet jag, jag kände fel.
Det var så, Jag är kvar, men också så himladens mycket mer.
Jag lever för dig nu, också.
Första tiden kände jag mig skör, slogs av hur farligt det var att cykla i stan, eller åka bil.
Inget skulle få hända mig nu.
Nu är jag lugnare.
Igår var du ledsen på tåget, kvinnan i sätet bakom blev rörd och ville sjunga sånger. Idag är du glad, som en sol, och du får mig att orka allt.
Älskade, älskade.
Vi har bakat en kaka och du har klappat händerna, lekt med alla de redskap och gråtit för att du inte fick äta hundmat.
Du är det finaste jag har, tack för att det var just du, där inne i magen.

Grattis på din födelsedag min älskade unge.

/Lina

onsdag 21 oktober 2009

Ett steg närmre.

Vi har morgon, men försöker göra dag.
Går fortfarande omkring i nattsärk, fryser utan att klä mig mer.
Melker sitter bland bolster och leker med en dalahäst. Han är trött, liksom jag, men förstår inte sitt eget bästa.

/Lina

tisdag 20 oktober 2009

Ni kan aldrig gissa.


/Lina

torsdag 15 oktober 2009

Lilla blå.


Fårskinnskudde med lintyg i blå/turkos och grönt kläde. Några pärlor som smycke.
Lilla skinnkudden är färdig. Framsidan gjorde jag i våras, på filt på gräs på vår gård. Det krävdes en sommar innan kraften var tillräcklig för att färdigställa.
/Lina

onsdag 14 oktober 2009

Till er trogna.

Tack till er trogna, jag ser att ni besöker mig, trots min frånvaro och det värmer!
Imorgon drar vi till Dalom, och jag har pysslat, bilder kommer när tid ges så håll till godo.

/Lina

lördag 10 oktober 2009

Skitiga men vita koppar.

Jag hade teorier om mig
och människorna.
Såg två skitiga men vita koppar på bordet framför mig.
De stod på rad.
Mitt emot satt du med cacao i din mungipa, och kanske lite grädde.
Väggarna runt om var av betong,
men fyllda med jazz.
Vi hade tid för oss själva och jag undrade hur många jag kan älska.
Vad räcker jag för?

Idag äter vi frukost av mackor och jag känner hormoner gro i min kropp,
precis som frö.
Börjar nästan gråta för att fattig bonddräng får komma till himlen trots att han höll sig med flickor och...

/Lina

tisdag 6 oktober 2009

Tillbaka i liv.

Nygamla klossar, som kanske för tillfället roar barnets föräldrar med än själva barnet. Och så kan jag nästan inte låta bli att bli lite sur när han förnöjt tar sats och kastar sig på de torn och byggnader jag just byggt. River allt i stycken och skrattar.


En rövare, tjyyv och bandit på fri fot i vardagsrummet.

Men ack så snäll ibland.


Vi mår bättre, orkar lite mer, tänker fler tankar och säger fler ord. Det känns skönt att vara tillbaka i liv.


/Lina

torsdag 1 oktober 2009

Sjuk mamma.

Om man är mammaledig och sjuk,
borde inte pappan vara hemma med "sjuk mamma" då?

/Lina

onsdag 30 september 2009

Gästhantverkare.

Tryckta fåglar med text på body.
Ritad och skapad av älskade min.

/Lina

tisdag 29 september 2009

Mockasin nr.2 och sjuke lille.

Han är sjuk, för första gången sedan livet kom, min lille. Försöker hålla gott mod och lekfullheten finns kvar, men han är tröttare än vanligt.
Ligger i mina armar och kämpar mot vakenheten.
Vi gosar Uffe, mamma gosar Uffe, Melker gosar Uffe. (Uffe är Melkers nalle.)
Solen skiner på oss genom skitiga fönster, når träffsäkert lilles kind. De små ögonfransar synes som små regnbågar när solen når dem, och jag kisar, nästan blundar, låtsas för att han ska tro att jag också sover. Mitt lilla barn av färg.
Så måste jag resa mig, försiktigt bära. Hoppar över den där plankan i golvet, mellan hallen och vardagsrummet, som alltid knarrar, inget får väcka dig nu. Du ligger i din säng, höjd huvudända och spjälor runt om. Jag skulle kunna stå kvar, knappt andas, bara se dig, men jag går,
ut till disken.

Nytt mönster och ny version. Melker har provgått och de sitter som en smäck.

/Lina

måndag 28 september 2009

Äkta mockasin.

Melker har haft en favorit toffla. En i skinn som sitter kvar och som han inte halkar runt i. Jag har länge tänkt att jag skulle vilja prova att göra egna. Köpte skinnbitar på loppis och gjorde igår ett försök.
Här är min version.

Jag är dock lite missnöjd med passformen och måste göra några ändringar i mönstret innan nästa par.
Men, miljövänligt, ca 300 kr billigare än de vi redan har och roligt att göra.

/Lina

söndag 27 september 2009

Hänga på tork.

Jag gjorde en grej för ett tag sen,
istället för en sådan tråkig i plast.
Klädnypor på galge,
perfekt för små strumpor eller nersölade dreggeltrasor.

Ursäktar för dålig bild.

/Lina

lördag 26 september 2009

Lilla vän.

Han har ingen snuttetrasa, men tycker om att fladdra med vår linnegardin. Dansar varje dag i famnen på sin mor, gosar, spottar och fräser.
Jag känner känslor jag aldrig kunde förstå.

Melker bajsar i duschen, sträcker fram sin lilla hand för att peta, jag utbrister, -AJJA BAJJA! och förstår plötsligt vad uttrycket kommer sig av.

Början till broderat på rya.

Trevlig Lördag.

/Lina

torsdag 24 september 2009

Åter.

Vi är åter, och jag slås av hur det luktar i vår lägenhet, undrar om andra tänker så, -här luktar typiskt. Minns hur jag brukade lukta lukter i mina vänners hem när jag var liten. Nästan var jag avundsjuk för att de hade speciell lukt, och inte vi. Förstod inte då, att jag inte kunde känna.
Melker upptäcker sina leksaker på nytt och jag är trött, men stolt att jag orkade dessa dagar. Jag gick upp och gjorde välling på natten, diskade flaskan och gjorde välling igen på morgonen. Undrade hur många gånger jag ska diska flaskan, och nappen och den är svår att göra ren, nappen till flaskan.

/Lina

tisdag 22 september 2009

Kära, kära far.

Vi tog en avstickare jag och lillfisen. Pappan jobbar och pluggar och mamman vill inte vara ensam.
För första gången åt Melker köttbullar med mos, så hemlagat det kan bli, på gammelmormors vis.
Vi tar hand om varandra, men saknar dig.
Här är en bild, mest för din skull, kära kära far.

/Lina & Melker

fredag 18 september 2009

Rya.

För någon dag sedan lärde jag mig knyta rya. (Snarare sy.)
Upptäcker tekniken, och vaknar med smått värkande handleder.
Här, runt om, väntar broderad imitation av traditionellt vävt folkdräktsband.

Trevlig helg!

/Lina

onsdag 16 september 2009

Dalakudde nr.3, färdig.

Dalakudde nr.3 i egen hög person.




Äntligen kom jag mig för att göra färdigt.
Systers kudde som väntat så länge.
Gammal, gammal daldräll i ring av vadmalsrosor. Framstycke av vit vadmal och bakstycke av mönstrat bomullstyg. Långsidorna är smyckade med bomullsband och vadmalsremsor i vitt och blått.
/Lina

måndag 14 september 2009

Någon majestätisk.




Man kan väl säga att vi börjar komma till rätta. Rensar fortfarande i lådor och skåp, sorterar och slänger. Det är frigörande.
På anslagstavlan i köket finns en lista, saker vi ska göra för att sedan bocka av. Listan minskar och tunga stenar faller ur, gör mig lätt. Ibland så lätt att jag flyger högt, innan molnen kommer med mörker och trycker ner mig mot jorden igen. Den är fortfarande varm, och jag vill stanna.

Vi flyttade ner vår gamla soffa, som stått på vinden ett tag.
I fönstret står någon majestätisk och vakar.

/Lina