torsdag 29 oktober 2009

Upp och ner och in och ut.

Det är varmt och kallt, jag plockar på och av min tröja av ull.
Jag är upp och ner och in och ut.
Ibland orkar jag,
och ibland vill jag bara grina för att jag är så trött.
Beundrar alla ensamstående kvinnor, och alla andra också.

Imorgon kommer pappan, och jag kan redan se hur Melker skiner mot honom, trots att han
sover sked med Uffe-nalle i rummet intill.
Han blir lycklig, klappar händerna, vinkar och visar att han är stark, allt han kan på samma gång.

Jag vill andas djupt för det känns som jag sitter och kippar.

/Lina

8 kommentarer:

  1. hej goa lina!
    hur är det egentligen, får ett sting av lite oro i hjärtetrakten, är du ledsen eller är det nåt annat vännen, tänker på dig och här kommer en storbamse kram...svischhhhhhhhhh
    //lotten

    SvaraRadera
  2. Kram på dig!
    Hoppas att ni fick ett fint återseende :-)
    Har svarat dig inne hos mig - wiiiiiieeee!!! En STOR gladkram på dig!

    SvaraRadera
  3. ÅHH jag minns när jag var själv med mina två krabater och maken var borta på jobb, trodde inte att jag skulle fixa det med alla måsten och att räcka till men det gör man (med råge antagligen också)Min äldsta fyllde 14 igår (!)Blev nostalgisk och letade fram gamla kort och papper. Jag skrev lite dagbok på den tiden för att "få ur mig" det var föregångaren till bloggen tror jag :-)Skriva är nog bra vilken form det än tar sig....och du , du fixar det jag lovar !

    SvaraRadera
  4. Storkram och en önskan om en trevlig helg, hoppas du skakar av dig känslan av det överväldigande!

    KRAM

    SvaraRadera
  5. Oh jag känner med dig, felet med oss kvinnor är nog att vi vill så mycket, samtidigt klarar vi mycket mer än vi tror. Det bara fixar sig på något sätt. Man följer liksom med stormen och rider ut den. Avsätt tid för dig själv och glöm inte andas!

    SvaraRadera
  6. Gumman. Underbara fina. TACK för omtanke och värme som lindrar.

    LJUVLIG bild på lille cykelmannen nedan.

    Är det för överdrivet med miljarder kramar?

    Rana

    SvaraRadera
  7. Kan känna igen det där att man behöver luft om man varit själv med barnen många dagar. Eller behöver bara tystnad och ett tomt rum.

    SvaraRadera