Tänk.

Garnprover och lite frusna fötter.
Jo, och sen en jäkla massa tänk.

Att det här med broderi handlade lika mycket om att ta bort stygn som att lägga till hade jag ingen aning om.
Lite som livet kanske. Ett steg fram och ett tillbaka, ibland två. Och så en dag, om man har tur, kan man kanske unna sig ett rejält skutt.
Det var väl fint? och stort och klyschigt? Livet som broderi.
Inte tåg, som hos Hellman.

/Lina