Dalakudde nr.3, färdig.

Dalakudde nr.3 i egen hög person.

Äntligen kom jag mig för att göra färdigt.

Systers kudde som väntat så länge.

Gammal, gammal daldräll i ring av vadmalsrosor. Framstycke av vit vadmal och bakstycke av mönstrat bomullstyg. Långsidorna är smyckade med bomullsband och vadmalsremsor i vitt och blått.

/Lina

Någon majestätisk.

Man kan väl säga att vi börjar komma till rätta. Rensar fortfarande i lådor och skåp, sorterar och slänger. Det är frigörande.
På anslagstavlan i köket finns en lista, saker vi ska göra för att sedan bocka av. Listan minskar och tunga stenar faller ur, gör mig lätt. Ibland så lätt att jag flyger högt, innan molnen kommer med mörker och trycker ner mig mot jorden igen. Den är fortfarande varm, och jag vill stanna.

Vi flyttade ner vår gamla soffa, som stått på vinden ett tag.
I fönstret står någon majestätisk och vakar.

/Lina

Tecknat eller målat.

Kom på, jag blev ombedd visa något tecknat eller målat.


Mycket speciell och godhjärtad man från bygden. Ni som vet vem han är känner igen honom. Dessvärre gjorde jag aldrig färdigt bilden.


Även denna någon slags manlig varelse, inte heller färdig och kommer aldrig så bli. Tror det är sån jag är.

Fin dag.
/Lina

Kök.

Målade köksbord igår, men bara till grunden. Fick stå ensam och peta, tänka och få fläckar på kläderna.

Nu återstår att se hur länge vi (jag) är nöjda med detta.

/Lina

snart kommer mamma...

Jag var borta ett dygn, i stora staden.
Träffade syster, njöt av att bara få vara med henne.
Hade också träff med kort, mörk, bredhäckad puma, som hon själv kallade sig. Trevligt! och jag hörde mig själv prata om allt möjligt, banalt och personligt.
Undrar om jag bekräftade tillräckligt, förstod hon att jag gillade henne?
När jag steg av tåget i Uppala gick alla människorna sakta igen.
Jag såg en Far och en liten, förväntansfull, stå och vänta vid sidan av perrongen. Snart kommer mamma, snart kommer mamma, och det lyste kärlek och iver i deras ögon.
Jag ville gå fortare då, men skyndade inte.
Jag släppte mina axlarna som kändes ömma av en skinnjacka som tycktes tung. Och lilla röda väskan från någon gång på åttio, med remsor och lack, gjorde mig sned.
Sen stod de där, de mina, oj vad jag saknat.

/Lina

Vårt rum i världen.

Morgon och bilder från vårt rum i världen.

Melker sitter tryckt mot ytterdörren och grinar för att pappan gått till skolan. Ren och skär förtvivlan.
Jag vill räcka till och trösta, tar honom i mina armar, försöker sjunga, klappa, killa och busa, använder min lenaste röst.
Snart lugnar han sig, ligger på min arm och byter nappar, rosa napp, lila napp, rosa napp, lila napp...
Det är inte lätt när världen är stor och människan liten, gammal som ung.


God dag.
/Lina

Lilla klibbiga vän.

Vi tar en förmiddagslur, alla tre i vår stora säng. Jag kurar in mig mot Melker, nästan som om det vore jag som var barn. Känner hur varm och klibbig han är, stilla och lugn. Jag upptäcker små, grå ludd som fastnat under hakan på honom, fastnat i klibbigheten. Försöker pilla bort dem, men jag stör honom.

Ludden får vara, bara jag får ligga här bredvid och se på när du sover.

Melker äter skottkärra vid mormors stuga.

God söndag.

/Lina

Sedan sist.

Som sagt, det blev lite av ett mindre trauma att komma hem. Jag var inte beredd på hösten, på att alla börjar där de slutade, eller kanske på något nytt. Alla frågor, hur ska ni göra nu? vem ska plugga? vem ska vara ledig?

-Men sen när Melker får dagisplats, då ska du väl ändå läsa färdigt!!

Vad vill jag? Och vad ska jag göra med lilla livet?

Jag vet inte, jag vet helt enkelt inte, eller jag menar, det är svårt. Inte den minsta lätt.

Försöker komma till rätta, göra listor över det som borde göras. Jag har bokat tandläkartid.

Vi tar promenader jag och melker, tänker mycket, och ligger nära varandra när vi sover middag. Jag har trätt rönnbär på tråd och sorterat bland Melkers alla kläder. Jag rensar livet och lägenheten för att få plats.

Mötte ett par tanter igår som sällskapshandlade på Ica, de valde schampo med förstoringsglas (bokstavligt), frågade mig mycket artigt, -Lilla vän, vilket schampo brukar du välja?

-Jag brukar ta det här för volym. -Jaha, men då tar jag också det, tack så hjärtligt.

Så stoppade hon förstoringsglaset i fickan och tog sin väninna under armen.

Det kändes bra sen, mycket bättre.

Dagen avslutades med att vi tog steget, ut i vardagsrummet, så nu står sängen där, bredvid skänken och mår.

Tack till alla ni trogna, som besöker min blogg trots att jag inte uppdaterat på en vecka! Det gör mig glad.

/Lina

Panik.

Först fick jag panik.

Trånga, lilla lägenget med saker överallt, väggar som ville falla in, över, på, och de är tunga.

Det växer saker i kylskåpet, flertalet blommor är döda och ovan spelar grannarna dålig musik och sjunger i kör.

Det är fredag, kväll, och studenterna är nya i stan.

Idag känns det bättre, vi går ut, möter vänner på tu man hand, köper vin, fikar, spatserar, glor på alla snygga.

Jag handlar en ljusstake på myrorna för att jag tycker lite synd om mig själv, kommer hem och ställer den på plats.
Vilar en stund på vår egen säng, ler för mig själv när jag hör kära trevande spela på sin gitarr.
Vi tar dagen som den kommer och ger varandra komplimanger för att allt känns mycket bättre då.

Fler bilder från "salongen".

Så stor kontrast att komma hem efter att ha bott här, där allt är lungt och ljust och stilla.

Ikväll blir det samkväm, och vin, och kanske även konsert.

/Lina

Hem?

Här i "salongen" är färdigt, målat och målat.
Vi är påväg till det som kallas hem.
Nästan ångestfylld, rädd för vad hösten vill ge.
Idag brer jag smörgåsen direkt på bordet, som när jag var liten, ingen assiett. Det brukar alltid kännas fel, men inte idag.
Packar alla våra saker i väskor och påsar, torkar färska örter i små buketter och njuter av mynta i hett vatten, med honung från byn.
Vi åker hem och jag vill inte.

/Lina

Kudde.

Senaste sydda. Kudde av tradition och lite mig.

Hemvävt helylle tyg med ruta av vadmal, spets och bomullstrasor. Hörnen är kantade med vippor av spets och vadmal. Kudden är handsydd med lintråd.

Här är grått idag, både ute och inne.

Trött som när jag var gravid, och vilja till ingenting.

/Lina

Arbetare in i själen.

Tak och väggar och fönster och dörrar är helt färdiga.
Jag sitter på huk och stryker panelen för första gången.
Blåbyxor och fultröja.
Känner mig som en riktig arbetare när jag stoppar grå skumgummiskydd i de insydda fickorna på mina knän. Det gör inte lika ont att stå då.
Det slår mig, det känns fullkomligt bra!
Så idag stiger jag upp klockan sex, börjar jobba vid sju, äter middag ur metalldosa klockan tio och kommer sedan hem vid fyra för att läsa tidningen och vila mig en stund. Nöjd över en helt vanlig dag.

/Lina

Pinne med färg och kantareller.

Här är pinnen med färg.

Hela dagen lång avslutades med ett lyckorus som älskade bara kunde drömma om. Vi som trånat och längtat efter kantareller behövde bara gå bakom huset. För första gången i livet plockade jag kantareller (detta är bara en bråkdel), sedan åt vi dem med grädde och smör på finaste sätt. Melker roade sig med dammsugaren medan.

Nu är både väggar och tak och fönster och dörrar målade, fattas nu bara ljus grå på panel. Jag är nästan nervös för att öppna färgburken, hur ska man veta hur stora ytor blir med hjälp av små små provkartor?

Föresten, någon som vet hur man tar hand om kantareller på bästa sätt? Frysa, torka?

/Lina

Tälja pinne.

Jag täljde blompinne igår. Först gick det bra, sen gick det dåligt, jag blev varm och svettig och irriterad. Alldeles för trött egentligen. Så gick det bättre och pinnen blev färdig innan jag med röda händer och stel nacke sopade ihop flisorna och gick till sängs. Allt var redan stilla här i huset då, någon sov och någon försökte.
Pinnen skall målas och eventuellt täljas lite till på. Liknande har jag sett på hemslöjdsbutik, men ville prova göra en egen.

/Lina

Färg.

Här målar vi allt. Två fönster, dörrfoder, korgar och stolar. Här luktar nu starkt, och mina händer är fortfarande fläckiga, tar mig inte för att tvättade dem ordentligt.

Zornstolar får färg av Karl Larsson, glänser fint i solen och fångar små flugor med sin klibbighet.

En dag över.

/Lina

Lite sytt.

Ännu en kudde. Remsor av vadmal, spets och vit lakansväv. Krusidull och volang. Denna ruta är fastsydd på vitt ylletyg, fortsättning följer.

Jag sydde igår på kvällen, plitade, kisade och saknade ljus.
Det var inte som på eftermiddagen då solen stod lågt, hittade in genom vår dörr som stod öppen och nästan förtrollade.
Jag såg något vackert då, det vackraste på länge.
Melker sträcker sig i skyn, trevar med sina små händer, koncentrerar sig i förundran.

Han fångar dammkorn som badar i sol.

God dag.
/Lina

Glimtar från renoverade rum.

Stringhylla på vitmålad vägg. Så nöjd att jag skulle kunna stå och se den i timmar.


Här sover Melker i mors gamla flicksäng.


Krukor i väntan på blomster, uppradade på fönsterhylla.



Så, här är glimtar från vårt renoverade sovrum, fortfarande på turné, fortfarande i Dalarna. Här är ljust trots grånande färger från utanför. Det regnar på oss idag och vi springer så fort vi kan, nerför backen mot Pappas gård. Vi springer ifrån vätan och blir andfådda. Det känns frihet.
Vill bara sitta här, se, tända ljus, dricka varmt och inte skynda.
Kanske sy, virka en ny matta, glo på min stringhylla eller sova en stund.


/Lina

Dansa i vind.

Krans av ljung, mattrasor och rönnbär i rader.

Dansan har fått sin plats, och jag är inte sur längre.

/Lina

Dansa i vind.

Klara friska luft.

Vi tar promenad och blommorna är få längs vägen, som utvalda, och jag gör en bukett.
Det börjar bubbla, jag vill så mycket nu, visste att den skulle komma, lusten.
Varför någonsin tvivla?
Jag syr igen, drömmer om vävda band och kämpar för att inte glömma alla bilder som blir mina.
Ikväll gjorde vi en "dansa i vind", Kära trär rönnbär på tråd och jag binder ljung och trasor.
Det är hösten som skall dansa.
Den väntar på sin plats nu, och jag är sur för att kära inte vill banka spik i timmerväggen, kanske vaknar den lille?
Kvällen är sen, och jag vill göra allt, färdigt!

Ändå något, virkad matta får sin yttre kant. Ligger nu helt och hållet färdig. Jag ska visa dansan en annan dag.

God natt.

/Lina

Morgonen kommer tidigt.

Vi ställer sällan klockan, numer.
Morgonen kommer tidigt ändå.
Den kryper över våra kroppar, som inte vill vakna
och tränger in i våra torra munnar. Ger luft och smak.
Den rör vid min arm, säger, - du lever, Snälla lyft mig.
Den står vid sängkanten, nästan hoppar,
och ler.

Idag går tåget vidare.

Gräsklippare vid mammas stuga.

/Lina

Lasses sjö och lust.

Skogstjärn med svalkand vatten.

Det ekar när vi klappar händerna och säger något högt.

Vi doppar oss, mamman pappan och Melker.

Jag håller sedan den lilla, lena, svala och klappar honom över ryggen och rumpan. Mjuka älskade.

Så blir det varmt, och fuktigt, mycket fuktigt.

Melker kissar ner hela sin mor med ett brett leende.

På bryggan vid Lasses sjö. Här är vi idag.

Jag har väntat länge på lusten. Kliet i fingrarna. Den kom igår, jag köpte trådar i ylle och lin på rödakorset, knöt små knutar och gjorde flätor.

Är det någon som vet något sätt att knyta, fläta eller binda band? Exempelvis med hjälp av en pappskiva... (jag har inga redskap med mig på min turné) Såg någon som gjorde så en gång.

Ha det fint!

/Lina

Kväll.

Vi fikar lite på kvällen.

Älskade gör "en morfar" och tar alla pålägg på samma macka.

Jag spiller mitt älsklings te över hela golvet. Svart vanligt engelskt te. Men det gör inget, (kom att tänka på när Björne sa så till Robert efter att BJÖRNE kastat en boll i Roberts huvud, -men Robert det gör ingenting. Tyckte det var så lustigt roligt.) för dagen var så bra.

Vi diskuterar varför, kanske för att vi inte stressade?

Älskade säger finurligt att han tror det var för att den innehöll lite spänning. Mmm, ja kanske det säger jag.

Spänningen kom sig av att vi inte visste om vi skulle få en stringhylla (och en cool lampa) eller inte.

Vi fick. Och så simpla var vi, eller ska jag säga lättlurade.

Virkade färdigt mattan, stolt virkade jag färdigt och träget fäste jag alla jäkla stumpar på baksidan.

Satt ute medan luften blev sval, och alla färger blev fina när jag såg på dem.

Imorgon åker vi sista minuten, möter nya människor på tåg och reser från en verklighet till en annan.

/Lina

Kaffe med krydda.

Här skall kokas kaffe och mortlas kryddor.

Sedan när vi är nöjda och magarna svider av allt kaffe, det bränner ända upp i halsarna, då sätter vi oss ner, tar fram morakniven och täljer oss en traditionell dalahäst.

Livets goda.

Jag som inte ens kan dricka en halv kopp med mycket mjölk utan att...

Enkronorsmortel, med gammal melitta. Tanten med skrovlig röst och tusende rynkor, som aldrig känner igen oss fast vi varit hos henne många gånger, sa det var nostalgi. Dalahästen fick jag nästan på köpet.

/Lina

Mattan.

Och så var det mattan. Vit med glada ränder. Nu fattas endast en ytterkant och några små dekorationsflärpar som jag har någonstans i huvudet. Ville ge den lite dala och jag känner mig nöjd. Lagom ljus, lagom glad, god och rund.

Mamman tappade kameran i marken igår, allt i samma veva som cykeln lastades på bussen, väskor upp och ner, och så lilla glada ungen. Vet inte om det hände något men det tycktes extra svårt att fånga en bra bild idag.
Resan går alltså vidare, nu mellanlandar vi hos far i Dalom, sedan mot västkusten. Sådan sommaren är.
Men, jag är stolt över att vi är tattarföräldrar utan bil, utan gränser och utan inramade dagar.

/Lina