Sedan sist.

Som sagt, det blev lite av ett mindre trauma att komma hem. Jag var inte beredd på hösten, på att alla börjar där de slutade, eller kanske på något nytt. Alla frågor, hur ska ni göra nu? vem ska plugga? vem ska vara ledig?

-Men sen när Melker får dagisplats, då ska du väl ändå läsa färdigt!!

Vad vill jag? Och vad ska jag göra med lilla livet?

Jag vet inte, jag vet helt enkelt inte, eller jag menar, det är svårt. Inte den minsta lätt.

Försöker komma till rätta, göra listor över det som borde göras. Jag har bokat tandläkartid.

Vi tar promenader jag och melker, tänker mycket, och ligger nära varandra när vi sover middag. Jag har trätt rönnbär på tråd och sorterat bland Melkers alla kläder. Jag rensar livet och lägenheten för att få plats.

Mötte ett par tanter igår som sällskapshandlade på Ica, de valde schampo med förstoringsglas (bokstavligt), frågade mig mycket artigt, -Lilla vän, vilket schampo brukar du välja?

-Jag brukar ta det här för volym. -Jaha, men då tar jag också det, tack så hjärtligt.

Så stoppade hon förstoringsglaset i fickan och tog sin väninna under armen.

Det kändes bra sen, mycket bättre.

Dagen avslutades med att vi tog steget, ut i vardagsrummet, så nu står sängen där, bredvid skänken och mår.

Tack till alla ni trogna, som besöker min blogg trots att jag inte uppdaterat på en vecka! Det gör mig glad.

/Lina