Jag måste lära mig lyssna till små försynta röster.
De hörs ständigt, om jag lyssnar noga.
En gäll skriker från nedan. Var? Kroppen.
Fötterna, jag fryser om fötterna.
-Sätt på dig ett par strumpor kära vän.
En annan kommer från innanför, tänket? nej. Ljud, öron, huvud. Dimma, jag hör inte.
-Sänk musiken!
jag hör när rösten måste skrika, kanske är de fler.
Jag sänker musiken.
Tar ett djupt andetag, dricker en klunk av mitt varma. Måste andas igen.
Djupt och suck. Jag anar från magen, i luften som strömmar ur. Det känns fel.
-Ät inte så förbannade fort!
Nej, varför göra det.
Jag måste lära mig lyssna till små försynta röster.
De hörs ständigt, om jag lyssnar noga.
Så, blir de då, med mig, en och samma stämma.
/Lina
hej du, lyssan till den egen inre rösten är såååååå svårt, livets mankemang!!!du är du en klok kvinna som jag alltid blir så grymt impad av tankar och pyssel!
SvaraRaderalycka till nu med lyssnandet, att träna till elefantöron är en svår historia! varmkram lotten
Att gå med sig själv, inte mot sig själv...
SvaraRaderaOj, vad mycket inlägg jag missat här. Graviditet - grattis, pyssel - inspirerande, bilder - fina!
Ha en skön torsdag!
Kram Pernilla