15 veckor gammal, gror frö i min mage.
Får mig att stråla ibland, och gråta ibland.
Får mig att känna mig kissnödig ofta,
glad och livrädd.
Får mig att drömma om framtiden och gör att jag känner mig vuxen.
Vi ville och längtade, jag saknade magen, längtade ibland efter att få föda ännu ett liv.
Varken jag eller älskade var beredda på den storm som skulle komma. Förra gången var det så lugnt, i alla fall som vi minns.
Jag känner inte igen mig själv, pendlar mellan högt och lågt och har ingen kontroll över mina känslor. Att jag kunde vara såhär?
Det är tufft nu och vi kämpar båda, jag med mig, älskade med mig, och mitt i allt försöker vi vara de bästa av föräldrar.
Förunderligt, livet.
/Lina
Ljus i lila brinner ikväll,bara för dig! :)
SvaraRaderaEtt liv i din mage, vilken välsignelse! Jag önskar dig lugna sköna stunder med ett jag som du kan förstå.
SvaraRaderaMmm jag känner igen den där saknaden.
SvaraRaderaVill också göra resan igen. Och igen. Och igen.
Hoppas att balansen infinner sig så det blir mer tid att bara njuta. Men berg-och-dalbanor är ganska mysigt det med, när man vet att det är en säker åktur. Så hugg tag och häng med, för det blir nog bra skall du se :-)
Grattis igen!!
Grattis Lina! Fina roliga nyheter! Känner igen känslan, den är stor, overklig och fantastisk.
SvaraRaderaGrattis!!! Sitter bara och ler när jag läser detta! Stort och förunderligt! Förstår alla känslor...
SvaraRaderaKram
Woho! Ett GRATTIS hoppas jag är på sin plats! :D
SvaraRaderaAvunsjukan finnes, men man ska helst vara två som vill ;)
STORKRAM
Sigrid o bullarna
Men vad roligt! Grattis!
SvaraRaderaÅh, vad jag känner igen mig. Blev gravid med nr 2 när försteman var 8 mån och visste varken ut eller in.Vi visste att vi ville ha fler barn men hade inte ens börjat tänka i de banorna ännu. Hade varit tillbaka på jobbet i 5 dagar när jag testade plus, och jag kände mig som en "börda". Första graviditeten var otroligt harmonisk, denna mycket mer upp och ner. Mycket gråt, inte samma energi,och inte samma närvaro i graviditeten som första gången, men allt eftersom tiden gått har fröet växt till den gåva det är och nu är bebis så efterlängtad och förhoppningsvis bara dagar bort. Ni fixar det!/Anna
SvaraRaderaså underbart! grattis! :) jag börjar också längta men det får nog vänta lite, eller... vi få väl se... :)
SvaraRadera