Nästan överaskad, men lugn.

Broderi i svart och grönt, bröllop från förr.

Äter lite yoghurt för jag tror att det ska lena halsen, nästan som desert. Känner efter och spänner mig för mycket. Återigen, varför inte bara lyssna. Lyssnar noga, om och om tror jag att det parkerar bilar på vår uppfart. Jag lyssnar fel. Det kommer inga bilar.

Känner mig tveksam till pågående broderi, det i svart och grönt. Är det då man borde sluta, göra något annat? Jag behöver den där tillfredställelsen som kommer när det blir rätt, när jag nästan blir överaskad, men lugn.

/Lina

Tjuvtitt.

Broderat, ännu ostoppat hjärta med dalamönster.
Mittruta till kudde.

Farbror doktor ringde i morse. Ursäktade sig för att timmen var tidig, såhär i mellandagarna och allt.
-Du behöver lite medicin lilla gumman, då kanske du blir piggare. Nä, så vänlig var han inte, men näst intill.
Upp med T4, då blir det bättre.
Tänk vad frö ställer till med, men stark blir hon, och större för varje dag.
Jag säger hon, märker ni det?

Jag syr, Melker åker orange pulka, och pappan försöker plugga. Tänker på det där med självkänsla och på vad vi ska äta till middag.


/Lina

Vinter.

Hjärta av vinter. Vitt och blekaste turkos, min favorit.

Hjärta av vadmal och lin.

Applikation och broderi.

Hjärtats yttre kant är klädd med ylleknutar. I spetsen finns en liten vippa av lintråd.

Packar väskor och samlar tankar.

Vi åker ännu längre upp idag, till djup snö och skogens tystnad.

GOD JUL önskar jag er alla!

Och tack för era fina kommentarer.

Hjärta på pinne.

Mer hjärta, men på pinne, om man vill.

Hjärta i vadmal med pärlor och applikation. På baksidan finns en ficka vilket gör att hjärtat kan träs på pinne.

Täljd träpinne, målad med mönster.

God kväll.

/Lina

Bästa julklappen.

Melker har fått dagisplats!
Jag trodde aldrig att det skulle ske.

Vi är i Dalom med en massa minusgrader och utan vidare internetuppkoppling.
Jag har laddat med fler hjärtbilder, nya hjärtan och nya bilder, håll till godo.

/Lina

Julehjärta.

Varför inte ett julehjärta till en hjärtevän?

Broderat hjärta av vadmal och lakansväv. Baksida av vadmal täckt med spetstyg från kjol jag lekte med i min barndom. Pärlor som hänge och smycke.

Stoppning av ull.

Imorgon bär det av uppåt.

Jag tänker tusen saker samtidigt,

packar smutstvätt för att vi inte hunnit tvätta i tid.

Två sorters te, dadlar, pärlor.

Lämnade timlistor i rökig kommunal lokal.

Frös om benen på väg hem, och såg människor halka och skämmas.

Värmen är på i stugan och imorgon kommer vi tillbaka, jag och Melker, pappan kommer efter.

/Lina

Förundran.

Syr med silketråd i svart och grön, och förundras över hur lätt det går.

Undrar varför jag alltid sitter på hård stol. Rumpan domnar bort och känns platt.

Men, känner med hela mig hur mycket jag tycker om kvällen,

när den är lugn och tyst.

Hjärtblomma jag fått av en vän. Planterad i älsklingskruka och smyckad med ståltråd och pärlhänge.
Början på ett litet tema.

God kväll.

/Lina

Mer svart och vitt.

Ultraljud idag.

Ett barn, två armar, två ben, tio fingrar och tår,

ett hjärta med två vardera av kammare och förmak.

Vi drar en lättnadens suck.

Vet inte varför, men nästan fick jag för mig att de var två, där inne.

Melker drar upp min tröja, sträcker fram sitt lilla pekfinger mot magen och säger, -där.

Då ler jag, varje gång.

Mer svart och vitt.

Svart och vit och virkad och rund.

Matta för lite varstans.

/Lina

Luciamorgon.

Vi vaknar för att pappans väckarklocka ringer lite för högt och lite för tidigt.

Det är mörkt och tyst.

Kanske en brevbärare.

Pappan går till jobbet och ingen har tålamod att ligga kvar.

Nyfiket, men försiktigt kryper lille ut i mörkret.

Där ute, på madrass, med öronproppar och låg profil ligger någon, försöker behålla natten en stund till.

En kryper fram, två kryper fram.

-Hej Melker! Lille ler så brett han kan.

-Nej men, är moster här.

Vi leker med bollar och nallar och klossar, läser bok om fjäril liten och giraff stor.

Vitklädda sjunger för oss med ljuvaste stämma och vi fikar lagom mycket. Så som man bara gör just idag.

Jag känner mig varm, glad, och idag lever hjärtat mer än vanligt.

Liten gran och tända ljus i stugan vår.

/Lina

Svart & Vit.

Trådslöjdskrona med slöja.

Krona av svartaste najtråd och pärlor. Slöja av svart kläde, vit spets från svunna tider och pärlrad. Hänge av bomullstrasor och vävda band.

Mörk, stilren romantik.
Kom fånga mig!
Lyft mig till skyar
och bär mig
jag är lätt.

/Lina

20 röda.

Jag ser dessa när jag snubblar mig upp ur sängen efter eftermiddagsvila.

20 röda till mig, för att jag ska krya på mig.

Drar efter andan och så kommer tårarna.

20 röda, och de är bara till mig.

Trevlig helg!

/Lina

Natt.

Somnade sent igår.

Orolig liten och mycket tänk, tänk hur, tänk om.
Frö lever livet och påminner mig.
Tänker, det är orättvist att första lilla livet fick så mycket, medan den andra växer i ensamhet.
Melker krälar runt, sätter sig, klappar händerna och betraktar världen. Beslutsamt spottar han ut nappen, lutar sig nära älskades ansikte och säger högt och tydligt Böö. (Älskade fnissar.) Sedan vänder han sig mot mig och gör om samma sak.
-Mamma, pappa, ni måste lära er att se lustigheten i stunden!
Ängslig och skruvande somnar han sedan tungt mot min avdomnade arm, lille.
Utanför sjunger fågel, kanske fåglar, som om sommar.


Granhjärta mot timmervägg.

Vi kämpar idag, alla tre. Det är mörkt, men gott med chai och mormors kakor.

/Lina

Sängdörr.

I somras ordnades med sänggavel i dalahuset.

Vägg i vägg, i vedboden stod en gammal dörr till ingen nytta. Jag agerade härmapa (A-J du vet vad jag menar) och satte min egen prägel på dörren. Det vill säga gjorde en blandning av färg, linolja och tinner, målade sedan dörren mörk med svamp.

Så, här sover vi som prinsar och prinsessor utan ärtor under madrasserna. Vad som väntar är lampskärmar, ännu är de kala.

Idag kom lillfiskorven hem! Märkligt nog har han vuxit, lärt sig ett nytt språk och blivit ännu sötare på bara tre dagar.

/Lina

Sitter på soffan...

För några år sedan ropade jag in min gammelmormor och gammelmorfars kökssoffa på auktion. Tog bort gammal dyna och rött plastöverdrag. Slipade och målade den vit. Den har stått i vårt lilla dalahus sedan dess.

Vi har ingen annan soffa, eller mjuk sittplats där uppe, på kvällarna sitter vi vid bordet i allrummet.

Det kan ge endel träsmak.

Jag har därför sytt en ny dyna och tillhörande randiga kuddar.

Ibland kan jag se gammelmorfar framför mig när han sitter på soffan. Han satt alltid till vänster, drack kaffe på fat, med socker och darrig hand. Vi förstod aldrig varför han trilskades så. Till höger låg en kudde och en bunt små hemvävda filtar. Hon drog dem över sig, gammelmormor, när hon vilade om dagarna. Jag kommer aldrig glömma.

/Lina

Lingon kung.

Krona av lingonris och textil.
Hänger i dalahus, väntar på en liten familj som kommer åter i juletid.

Kransen bärs av broderade band i vadmal.

Bland vita plättar av vadmal hänger julehjärta, smyckat med pärla pärlemor.

Trevlig andra advent önskar jag och kung lingon.

/Lina

Hemma.

Vi packar våra saker, jag och Melker. Säger hej till vårt kära lilla hus. Det är dax att åka vidare. Vi åker bil och jag har en klump i magen.

Käkar berömd räksallad på café i Leksand och sedan vidare, Melker flirtar med tanter och med morfar. Jag ser honom och älskar honom.

I Borlänge möter mormor oss från söder och jag instruerar bäst jag kan. Han har tandborste och blöjor och Inotyol... Och så har han inte bajsat idag, och inte sovit så mycket och.

Melker sitter och skrattar i sin bilstol, fattar ingenting, bara lycklig. Utanför står vi tre, och runt om stormar känslor.

Vinkar, kan du vinka till mamma?

Jag ser nog förskräcklig ut med mina tårar och sen måste jag gå, lagom till tåget rullar in.

Jag åker hit och Melker åker dit.

Lutar mig tillbaka i mitt säte, på min bokade sittplats,

det svider i hjärtat.

Första gången.

Rum vi just lämnat, och kommer tillbaka till.

/Lina

Jag dröjer mig kvar.

Jag dröjer mig kvar.
Försöker ta en dag i taget och njuta av lugnet här uppe.
Därför denna stiltje.

/Lina

Dalom.

Skiss till träprojekt.
Väntar här hemma.

Vi åker till Dalom över helgen.

Hoppas på sol och lugna stunder.

Magen har börjat puta och tar i diskbänken när jag lagar mat, det hänger en färgglad, barnslig gardin i köksfönstret

och väskorna är packade.

Trevlig första advent önskar jag er!

/Lina

Lyssna.

Jag måste lära mig lyssna till små försynta röster.
De hörs ständigt, om jag lyssnar noga.
En gäll skriker från nedan. Var? Kroppen.
Fötterna, jag fryser om fötterna.
-Sätt på dig ett par strumpor kära vän.
En annan kommer från innanför, tänket? nej. Ljud, öron, huvud. Dimma, jag hör inte.
-Sänk musiken!
jag hör när rösten måste skrika, kanske är de fler.
Jag sänker musiken.
Tar ett djupt andetag, dricker en klunk av mitt varma. Måste andas igen.
Djupt och suck. Jag anar från magen, i luften som strömmar ur. Det känns fel.
-Ät inte så förbannade fort!
Nej, varför göra det.
Jag måste lära mig lyssna till små försynta röster.
De hörs ständigt, om jag lyssnar noga.

Så, blir de då, med mig, en och samma stämma.

/Lina

Yoga nidra.

Filt på mig på fäll på filt på golv.
Vetekudde under nacken
och yoga nidra, för mig, bara för mig.

/Lina

Tappad.

Någon har tappat sin färgglada godispåse i en tunnel mot stan.
Lite längre fram ligger rosor på marken, söndertrampade. Nästan jag vill skrika som Lotta, -du tappade en gran, du tappade en gran.
Fast den som tappat redan var borta, för länge sedan.
Ur mig kommer ingenting,
vi går vidare.

/Lina

Liten kille.

Liten kille äter äpple på stol.

Mamman ringer kommunen. Får veta att vi absolut inte kommer få någon dagisplats, platsbrist.

Känns svårt.

/Lina

Krona kröna.

Krona av järntråd, botten är klädd med vadmal och pärlor.
För mig är detta en ny variant av krona. Svart tråd och romantisk botten. Här i väntan på konung eller prinsessa, funderar på dess öde, kanske en oro, kanske bara som den är.

Jag är pinsamt nöjd och jag lovar att den är mycket finare i verkligheten.

Trevlig helg till er alla.
/Lina

Granna färg.

Färg.
Mitt nya projekt. Hela bilden är färdig i sinnet.
Om och om frågar jag mig varför jag alltid måste ge mig in på sådana, evighetens projekt.
Långsamma rader av ryaknutar, sakta, sakta, men framåt.

Idag är jag illgrön, och lite blå, syr i orange och skalar morötter med barndomens doft.
Mamma sa alltid, -det är bara att torka dem i gräset. Vi gjorde som så, gnuggade mot gräs och mossa, behöll blasten på, men vi förstod aldrig hur fint det var.

/Lina

Ylle på posten.

För en tid sedan gjorde jag en beställning av mormor. Ulltröja till Melker med knäppning fram. Valde garn och mönster och väntade.
Igår fick vi paket i brevlådan. Mycket till Melker och lite till mig.
Jag är förtjust!
Duktiga, duktiga mormor, hur ska jag någonsin kunna lära mig allt du kan?
(Tröjan är egentligen brun, men allt tycks vara grått för tillfället.)

/Lina

Stuvade makaroner.

Försöker komma till sans, tänka gult eller rött eller kanske rosa.
Sol.
Det enda som kommer upp är stuvade makaroner. Jag vill ha stuvade makaroner! Det enda jag vill.
/Lina

Högblank skiva i vitt.

Färdigt litet bord, med högblank skiva i vitt.

/Lina

Näpen lingonkrans med pärlor och plös.

Näpen lingonkrans med pärlor och plös.

Kom till mina drömmar natten till igår.

Det är lustigt,

så mycket som vill ut, som ståckar på.

Det är nästan som en sjukdom det här, skapandet, beroende, behov för att överleva.

God dag till er alla!

/Lina

Klädda till brud.

Vi är uppe tidigt. Leker med klossar och små rödmålade dalahästar.
-Var är hästen?
-Kan mamma få hästen?
Vi kikar ur genom små små springor, jag är hukad och Melker står på tå.
-Titta. -Titta.
Utanför står bilar som om klädda till brud, tunna vita slöjor.
Än är dagen romantisk, och väldigt, väldigt ny.

/Lina

Pinne med guldtopp.

Mamman hade barnvakt ett par timmar igår.

Passade på, satt i framåtlutad bredbent ställning, men en trästav i ena handen och en kniv i den andra.

Lät mig fångas av stunden.

En kopp varmt på bordet bredvid som glömdes bort, och små, små flisor över vardagsrumsgolv.

Det blev en bra dag.

Vid läggdags kommer pappan hem. Vi fäller kommentarer om dagen.

-Jag såg en räv, säger han.

-Jaha, jag har gjort musli, säger jag.

Som "godnattsaga" får jag höra om kvinna 65 och man 60, båda har KOL, hjärt/kärlsjukdom och amputerade ben till följd av förstörda kärl.

De är stor rökare, hon har alkoholproblem, skämtar om att hon vill ha konjak till kaffet, eller kanske punsch, fnittrar när han är med.

De ligger på sjukhus, delar sal, väntar på döden. På dagarna röker de tillsammans, och aldrig tidigare har de varit så kära.

Resultat av lediga timmar, ännu en pinne att pryda blomman med, denna med guldtopp.

/Lina