Luciamorgon.

Vi vaknar för att pappans väckarklocka ringer lite för högt och lite för tidigt.

Det är mörkt och tyst.

Kanske en brevbärare.

Pappan går till jobbet och ingen har tålamod att ligga kvar.

Nyfiket, men försiktigt kryper lille ut i mörkret.

Där ute, på madrass, med öronproppar och låg profil ligger någon, försöker behålla natten en stund till.

En kryper fram, två kryper fram.

-Hej Melker! Lille ler så brett han kan.

-Nej men, är moster här.

Vi leker med bollar och nallar och klossar, läser bok om fjäril liten och giraff stor.

Vitklädda sjunger för oss med ljuvaste stämma och vi fikar lagom mycket. Så som man bara gör just idag.

Jag känner mig varm, glad, och idag lever hjärtat mer än vanligt.

Liten gran och tända ljus i stugan vår.

/Lina