Lycka.

Idag känns lycka...

...För fyndad yllefilt, en tjuga. Gubbarna på stället blev näst intill osams,
-det är ju som att skänka bort grejerna, sa den ene till den andre
med småländsk dialekt.

...För att liten äter middag med oss i lugn och ro, plockar fisk och broccoli med fingrarna små.

...För allrengöring med doft av liljekonvalj. Köpte två.

...För nya idéer som föds och blir till verklighet.

/Lina

Ändar två.

Jag, och stickor, och ändar två.
Tänkte jag måste fortsätta innan jag glömmer.

Ville gå med fötterna igår, inte med huvudet,
utan tankar.
Bara gå och känna marken under.
Det blev inte så.
Idag kanske.

Läser kompendium och förundras över hur jag kan vara på så många ställen samtidigt.
Hålla reda, koppla bort, lägga upp.
Funderar över varför jag lärt så.
Varför inta bara en sak i taget?

/Lina

Hon älskar.

Hon älskar honom
när han lugnt läser böcker upp och ner.
Hon älskar honom
när han klamrar sig fast för han inte vill hon ska gå.
Hon älskar honom när han dansar, och gillar barnprogrammens intro allra bäst.
Hon älskar honom.
Också när han gallskriker, pekar på tallriken, men ändå inte vill äta.

/Lina

Känslan.

Smycke till min blomkrok. Ligger och skräpar i fönstret.

Funderar huruvida jag borde gå på känslan, den djupt i magen.
Det där med spontanitet och plan.
Känna, se och lyssna, just nu.
Leva liv på riktigt.

Andas med magen gott folk.

/Lina

Silver och guld och vitt med orange.

Trådslöjdskrona med detaljer i textil och pärla.
Ljus skir lyx, med silver och guld och blänkande glas.

Senaste min.
Hon hänger snett ovan, fångar tankar och dagens drömmar. Väntar på nytt.
Idag är en sådan dag när ljuset inte riktigt vill
och jag blir förbannad på barnlåsen i köksskåpen.

Att få sitta innanför och se ut.

Inte som fånge, men privilegierad.

Bara lite vemod.

Jag ser pojkar skynda, klädda som äldre män, och det tycker de är tuffa.

Nutid. Tiden som är nu. Har den inte redan varit?

Det gungar några barn där också, högt och vågat, utanför. Minns hur vi gungade. Jag och syster, och Thomas och Pote. Men Pote fanns bara i fantasin. Han var hennes vän.

Jag tycker det är vackert, och ibland känns avund för att min fantasi inte var sådan. Jag var så rationell, som jag vill minnas.

/Lina

(Förresten, jag har halsband på mig idag.)

Stil.

Låter aldrig bli att köpa färgglada burkar och brickor när de kommer i min väg.
Älskar färgerna i brickan!
Stil.
Ofta är jag splittrad.
Gillar rena enkla, men också färg och lekfullhet.
Lantligt och retro.
50,60,70-tal blandas med allmoge och barnasinne hos oss. Precis som jag vill ha det.

Jag har jobbat hela dagen, suttit fel och länge. Dålig hållning.
Pillat och kisat och koncentrerat mig.
Bjuder bilder imorgon, om ljuset vill.

God kväll.

/Lina

Fast besluten.

Går upp,
fast besluten,
motiverad,
och målinriktad.

/Lina

Mattor och längtan.

Sköna mattor från loppan fick följa mig hem idag. Här med gul bil.
Kommer passa fint i lilla dalahuset där panelen målades ljus grå sommaren som var.
Jag längtar, längtar till ljus och små klibbiga björklöv, frö i jord och barfotafötter.

/Lina

Insikt.

Mamman målar ramar,
och Melker rockar loss med penslarna.
Lite banan mellan varven.

Känner mig lättad av insikter.
Förundras,
över hur skönt det är att förstå.
Jag på väg.

(Sista bilden är lite gulgrön för att illustrera hur illamående man kan bli av att rocka med färgens penslar och samtidigt äta banan.)

/Lina

Blommans pinne.

Täljd och målad blompinne. Guldhjärta i topp och nedan små dekorationer av pärlor och metalltråd.

Nu ska jag ut i solen och lapa. Jag är törstig!
Ska se och känna allt, det är en sådan dag idag.

/Lina

Lite trög.

Jag vill skriva nåt,
berätta och dela med mig.
Vet inte vilka ord. Kan inte välja.
Vad vill jag säga?
Jag ska fundera.

/Lina

Nariga händer.

Diskar, igen,
spänner rumpan för att höfterna ska hålla ihop.
Det är när man är såhär trött,
som när man bara vill gråta,
man borde brygga te, tända ljus och lyssna på Rickard Jäverling.

Mina händer är nariga.
Trodde aldrig jag skulle bli en sån med nariga händer. Har alltid varit en varmhand, lite svettig. Aldrig vantar när jag var liten.
En dagisfröken sa,- du kommer få reumatism när du blir stor om du inte sätter på dig vantarna. Jag tyckte inte om den fröken. Hon fick mig vilja fjäska och trippa på tå.
Sånt som barn bara gör när ingen kärlek finns.

/Lina

Tjugo små ledsna.

Jag diskar fat och tycker om rosa tulpaner. Det är nu jag borde vila. När Melker sover middag, jag är trött...
Vi gick till förskolan idag igen, gjorde ett nytt försök.
Öppnar dörren, hör ljudet av förtvivlade barn. De är ledsna, snoriga, gråter, ser ynkliga ut och jag vill ta dem alla i min famn.
Allt är redan huller om buller, som en gymnastiksal med leksaker, ingen soffa, inga mattor, ingen känsla av hem.
Klockan är tio över nio på morgonen.
Melker är lugn, men mamman är stressad.

Alla är de dryga året, de små, ca tjugo stycken. Allt är stort och nytt.
Fyra fröknar.

Jag känner oro nu, här vid mina våta fat.
Hur ska så små finna lugn i en sådan miljö? Hur ska de kunna känna trygghet, ha möjlighet att lära något (mer än att vässa sina armbågar), bli sedda och få sina behov tillgodosedda?

Hur var det för er? Ska det vara såhär?
Var är du dagmamma?!

/Lina

Glada färg.

Melker & mamman målar fingerfärg.
Ett papper, fyra penslar.
Röd, grön, gul och blå.
Ett mästerverk!

/Lina

Sorg.

Sorg.
Alla mina Fair Trade skålar i kras.
Och jag som inte ens köpt dem på loppis.
Tyckte så mycket om att jag inte kan slänga dem. Kanske kan de finna sin plats i den hårdaste av betong? Små planer jag har.

Jag är på benen igen, långsam men upprätt.
Inspirerad också!
Har börjat sy nytt. Nytt för handen och ögat, men för tanken ack så välkänt.

Förresten har ni lyssnat på The baseballs? Jag sitter här och ler.

/Lina

Kalas Calici.

Vi har kalas calici, som någon sa. Det känns roligare om man ser det så.
Blåbärssoppa, skorpor, Resorb och det vitaste bröd står på menyn. Jag hör av mig när vi festat färdigt.

/Lina

Tvåändstickat och grattis.

Mina första trevande maskor. Tvåändstickat.
Vi var på kurs igår, jag och mormor. Koncentrerade oss i tre timmar, lärde aviga och räta och uppläggning och kedjegång. Fantastiskt stimulerande att lära nytt.

Och så önskar vi största grattis till min kära och Melkers pappa. Han fyller år idag!

/Lina

Örngott.

Gästhantverkare: Älskade pappan.
Örngott i lakansväv med textiltryck.

När man går på dagis måste man ha egen kudde och filt. Pappan gjorde ett eget örngott till lillfisen att ta med.

Jag gillar!

Trevlig helg.

/Lina

Tomhet.

Som alltid när jag avslutat ett projekt medföljer tomhet. Till en början förstår jag inte vad som är fel, känner bara att jag är orolig och rastlös. Inget finns att jobba på eller ta paus ifrån.
Sen förstår jag, och såhär är det varje gång.

Här om kvällen, när kronan nedan var färdig kom tomheten. Älskade pysslade med sitt och jag satt först bara som ett fån, tittade på och visste inte var jag skulle göra av mig själv.
Började tälja. Satt till alldeles för sent, för att jag inte kunde sluta, och kunde senare inte somna av all inspiration som tog min uppmärksamhet.

Jag har inte täljt färdigt ännu.

Ovan en prydnadspinne från i höstas. Den står i en kruka utanför vår dörr i Dalär. Runt om finns skarpt grönmålade kvistar. Jag tyckte allt var för grått då.

/Lina

Dalkrona av blandslöjd.

Så, här är hon nu.
Dalkrona med romantik och prål.

Krona av blandslöjd.
Mitten av svart kläde, broderi och vita vadmalsrosor. Glaspärlor som smycke och hängen. Nertill, en kjol av material liknande tyll, band av röd vadmal, svarta tunna sidenband samt vävda bomullsband. Insida klädd med rosa lintyg.
Ovan en trådslöjdskrona men glaspärlor och hängen i topp. Dessa gjorda av metalltråd, rosa kläde, guldfärgat skinn och glaspärlor.
Kronan är sydd för hand med lintråd.

Min tanke var att göra en krona med känsla av folklore och romantik. Smyckad men stilren. Färgglad men snäll.
Kanske hänger hon över dukat bord vid fest, i ett ensamt fönster eller fångar hon drömmar ovan bädd.

/Lina

Gör om.

Tar upp och gör om.
Rättar till.
Jag har en tydlig plan. Ett mål.

Nu hänger hon här ovan, min krona, men mörkret nästan slukar henne.

/Lina

Morgon.

Njuter av att vara uppe svintidigt. Dricker te och kollar "Salong för alla" med lillfisen. Kan inte hålla mig för skratt när A-lagardockorna sjunger lustiga julsånger. Fina dialekter ha de också, dockorna.
Så himla mycket verklighet.
Nästan lika mycket som att sätta sig på en buss, innan morgonen blivit dag, se alla människor som ska till sitt, drömma och glömma bort, på vippen missa sin hållplats.

Lagom skeptisk fiskorv. Snart går han till dagis för första gången i sitt liv.

/Lina

Övre del.

Liten glimt av övre del.
Det finns fortfarande detaljer jag vill ändra,
men det närmar sig sammansättning...

God Söndag till er alla!
Och tack för era kommentarer, jag blir varm i hjärtat av dem.

/Lina

Bubblar.

Idag bubblar det i huvud och händer.
Snart.
Först måste jag äta frukost.

/Lina

Luften.

Jag behöver den där luften,
som kommer med solen om våren.
Den som får små gröna vakna och sträcka sig
upp.
Eller den där klara,
luften,
om hösten.

Öppnar ett fönster för att vädra
men utanför äro ännu vinter.

/Lina

Undre.

Undre del färdig.
Men, håller mig med att visa tills allt är klart.

Idag är det fredag.

/Lina

Någon råd.

Mitten till ett pågående projekt. Rosor med hängen, dalband och broderi.
En nedre och en övre del väntar.

Jag vaknade av att två fina kom in, påklädda och redo.
Mycket mer redo än mig.
Vi kramas och pussas och vinkar hej.

Börjar dagen, med mig själv.
Omsorgsfullt väljer jag skålar och fat till min frukost.
Vill göra fint, bara för min skull.
Men sen då?
En dag, bara för mig. Hur gör man då?

Det blir nog någon råd.

/Lina

"Bara".

Jag måste bara stå där,
koka blomkol och kikärtor. Skala morötter och potatis.
Ge av hela mig
och vara där.
Det där med att sänka krav och minska måsten...
Laga mat i lugn och ro för att inte göra något annat efteråt.
Kanske äta, och diska upp.
Men sen inget mer.

Det är kväll nu, jag har inte skapat på flera dagar.
Funderar på att lägga mig själv för dagen. Det räcker ju faktiskt såhär.
Borde skynda innan jag går över gränsen.

(Kreativ är jag en annan dag.)

/Lina

Två barn.

Igår slog det mig.
-Älskade, du vet väl att vi snart har två barn?
Två barn.
Det är skillnad.
Blir man mer vuxen då?
Milstolpe.

Ikväll var vi på vårt livs första föräldramöte.
Känns nästan svårt att tänka tanken.
Men jag var där.

/Lina

Stora händer.

Det är skönt
när stora varma händer smeker min kind.
Håller om mitt huvud.
Det blir varmt mot öronen
och alla ljud hörs annorlunda.

/Lina