Extra skinn.
Ni vet ett sånt som man kan behöva ibland, för att våga resa sig eller kanske hoppa.
Högt eller lågt, det spelar ingen roll.
Detta har jag mest av praktiska skäl. För att jag börjat sticka sönder toppen på långfingret och för att jag aldrig förstått det där med fingerborg i metall.
Skit bra, och nästan gratis, hemmagjord av tunnaste mjukaste fjuttiga skinnbit.
Det här var alltså ett tips.
/Lina
Grymt bra ide faktiskt! Fingerborgar är svåra saker...
SvaraRaderaVilket bra tips!
SvaraRaderaVill samtidigt passa på att skriva att du syr de mest underbara saker man kan se.Gläds åt din alldeles speciella begåvning du fått.
Gudrun
Tack för iden
SvaraRaderaVilken bra idé! Jag gillar det du broderar, armbanden är jätte fina, vilket tålamod.
SvaraRaderaSKulle jag behöva också, har sytt en massa för hand de senaste dagarna. Jag får ibland ta nageln till hjälp för att få in nålen. Har tänkt på min fingerborg i metall, men det är ju så klumpigt.
SvaraRaderaHur går det förresten med Kedjebroderiet? Jag var ju nästan först, så det känns som om det var länge sedan. Men de borde väl snart vara klara.
Var så goda hörrni:)
SvaraRaderaGudrun & Marie; Tack så mycket! Jag blir verkligen verkligen glad!
Maria; Bra fråga. Jag börjar också undra. Det var väldigt länge sedan som det bara var några få kvar som skulle brodera så jag tycker att broderiet borde varit tillbaka för länge sedan. Dags att göra en efterlysning kanske.
/Lina
Nåt liknande hade min farfar när han sydde i säckväv och när han lagade lädersaker. Minns att den kallades "tuta" den lilla skinnbiten. Farfar kunde bli galen om man som barn "lånade" den! Bara älskar dina armband!
SvaraRadera