Har spenderat helgen på vedbacken och i trädgården. Rullat rallkärra och staplat ved.
Tänkt,
att pappa nog vore stolt om han sett mig,
och undrat
varför jag aldrig hjälpt honom förr om åren.
Lustigt också att jag kände mig så jäklans duktig,
när svanken värkte och svetten rann lagom,
gummistövlar liksom sög sig fast om fötterna.
Känner man alltid så när man gör nåt som pappa vore stolt över? Om han ändå sett.
Och just ja, BRODERICAFÈ imorgon, 18-21 på hemslöjden i Uppsala!
/Lina
Å, minnen av små uppskattningar från ens pappa. Att vara stark och arbetande duktig och uppskattningsvärd. Tack för orden.
SvaraRaderaDin blogg är så fin, och du likadan, gissar jag. Om jag bott i Uppsala-trakten skulle jag kommit til broderikafét för att få träffa dig.
Hej min Lina!
SvaraRaderaÄr alltid stolt över dig oavsett vad du presterar!! Bara för att du är den du är!! Glöm aldrig det!!
Fick massor av gos av lilla Melker i dag!! Han var så go o glad o duktig,jag väckte honom ute i vagnen o det första han sa när han slog upp sina små blå var -Katten tarzan, och så kom ett stort leende....
Kramar Mor.....
Man vill väl vara pappas flicka och få beröm. Man inser när man blir lite äldre att det finns saker som man kunde gjort förr.
SvaraRadera