Jag ser debatter och sanningsprogram, läser artiklar
och lyssnar på radio när helst jag kan.
Det gav mig ångest idag.
Ungefär samma ångest jag fick som liten när jag tänkte på hur stort universum är.
Kanske skulle jag få det även nu, men det slår mig inte lika ofta.
Skulle helst flytta ut i skogen,
med ungarna såklart, och ett gäng människor jag tycker om.
Lite frön och kanske en kossa, visioner och en massa omtanke.
Men det ska jag inte.
Jag ska fortsätta precis såhär. Inte orkar vi väl annat?
Fasen alltså.
/Lina
Jag kan verkligen känna igen mig i din längtan att fly verkligheten och starta en egen utopisk värld i skogen. Det händer inte lika ofta nu som när jag bodde i stora staden...
SvaraRaderaVisst orkar man om man vill. Men meningen är nog att du ska vara kvar här och sprida budskap via bloggen. Ha det gott!
SvaraRaderaJag känner också igen mig i dina tankar och min omedelbara reflektion är. Jag mår bättre om jag får sticka, sy, skapa. Min erfarenhet funkar
SvaraRaderahej jag känner igen mig. jag bor på landet och tar mig inte mer än nödvändigt in till storstan. ha det gott!
SvaraRaderaSom om du satt ord på mina tanker!
SvaraRadera