Liten är bortrest över helgen.Mamman är tom i hjärta och själ.
Ser honom framför sig när han vinkar glatt medan bilen rullar sakta från gården, ut genom grinden, över fält och genom skog.
Hon vet att han somnade snart och var nöjd, ändå så sorgligt. Kroppen och tårarna lever eget liv, och hon kan bara känna, ta emot det som kommer.
Visst behöver hon vila, samla kraft.
Var sådär himladens gravid i lugn och ro, för en dag eller två.
Men hon är trött på det nu.
Att känna sig som en flodhäst, säl, eller valross varje gång hon ska vända sig i sängen.
Icke heller att förglömma det tjusiga position hon intar varje gång något skall plockas från golv, som när en sumobrottare ställer sig bredbent, redo för att börja en match.
Du kommer väl hem snart, lilla vän?
/Lina
Så finurligt fin filuren blev! Svårt att inte tycka om för en lillfis säkert, och mamma som spunnit in trådar och tankar...! Fint!
SvaraRaderaSvårt och jobbigt med jättemagen, men det kommer andra tider...!
Ha det lugnt och visamt!
Kram
Lisa
Det måste vara svårt med längtan efter Liten, och känna sig som en valross. Men den som går i väntans tider vet att det kommer andra tider.
SvaraRaderaJag har sett att du gör många fina arbeten. De ger inspiration.
Längtan är både fin och jobbig. Hoppas du kan vila. och tack rara människa för dina ord hos mig. Det hjälper faktiskt. och känns skönt att inte vara ensam i sin ledsamhet. Så tack. :)
SvaraRaderaÅh det smärtar att skiljas.
SvaraRaderaÄven om ensamheten så bara är för en liten, liten stund.
Tre Barn och jag har inte vant mig ännu...
Önskar dig vila. Och lugn. Och ett kärt återseende. :-)
Frö kommer snart...längtar jag med...på nåt märkligt vis... De går så fort,de vet du,helt plötsligt är gravid-tid över och man undrar nästan om man nånsin var det...
SvaraRaderaMys med magen ,och vila,vid en bäck i skogen,ligg på mossan och samla urkraften för snart...kommer ju Frö.