Älsklingens slipsgubbe. Står på en hylla i vårt kök, blickar ut över oss och kaos, skratt och gråt och mat och tomma mjölklitrar som droppar av, torkar sig. Finklädd med slips. Finklädd för oss.
Jag är villrådig idag, vad blir det av?
(Gubben finns att köpa på Mora Hemslöjd, obs. ej tillverkad av mig. Och du som var anonym, du gladde mig med din kommentar!)
Och jag avundas hennes slit, flinka, flitiga fingrar. Noga, med stil och skicklighet. Jag vet hur hon satt om kvällarna, kanske en kaffekopp och något program. I tysthet och glasögon på. Det är så det blir. Den ska lekas med, värmas av, gömmas under och kanske verka taket till en koja. Jag ska se och minnas, glädjas om igen.
Å tänk så vi ska elda. Ebba i vårt kommande hem, virad i finaste filten.
Jag brygger te idag, men glömmer att dricka innan koppen kallnat. Det skiner höstsol och jag ska göra så mycket. Måla och fejja, andas friskt och kanske klä mig först.
Det är lustigt hur saker blir och livet lever. Utan att tänka efter, som sagt, och utan att ta ett enda beslut vändes världen för oss, något nytt, något bra hoppas vi. Saker blir.
Jag hittar tallkottar varstans i vårt hem. Och på köksbordet står en snoppad pelargon i nån trendig vas. Titta! Sa han stolt, och blev osäker när vi inte utbrast -ja, men oj! med glada miner som vi brukar. Men vi luktade på den sen, och satte den i vas. Idag läser vi tidningar tillsammans på gården. Det står tomma koppar på vårt bord och runtom ligger rena kläder i högar. Inte vek vi dem idag heller. Men vi åt middag med varann och pratade om första dagen på förskolan. Bakade en kaka och bjöd morfar på fika.
Jag åker långväga, möter människor som värmer mig. Kommer hem igen, med smutstvätt och nya beslut i väskan. Orkar inte packa upp med det samma, låter väskan ligga och drälla bland allt skräp vi drar in under skorna.
Jag ligger lågt ett tag, väntar på tid och lust. Tack till er som hälsar på.
Älsklingens slipsgubbe. Står på en hylla i vårt kök, blickar ut över oss och kaos, skratt och gråt och mat
