"när man går sådär långt in i skogen"

När man går så där långt in i skogen,

sådär långt att det är nästan alldeles tyst, det är som att komma till en annan värld. Här bor räven och älvorna, de dansar med varandra om nätterna, glömmer nästan att dagen gryr och att man måste vara försiktig då. Ingen vill dansa bort och komma bort och inte hitta hem igen. De håller om varandra, räven och älvorna.

Och ovanför sitter ugglan och är klok, han förstår att de vill dansa, att man liksom måste dansa för att inte bli gammal och trött och förvandlad till en sten. Ugglan dansar ibland han också, på sitt alldeles egna sätt. Flaxar med sina små vingar, men aldrig så mycket att han lyfter. Lite som att springa på stället ni vet? Om vi har tur får vi kanske se ugglan släppa loss någon gång.

Hur dansar du?

Ekorrarna dansar inte, men de springer desto mer, jagar varandra och tjuter av lycka på ett sätt som ingen hör. Eller kanske, om vi lyssnar riktigt, riktigt noga. Då kanske vi också skulle höra hur snigeln låter när den smyger över blommor och mossa. Sjunger tyst för sig själv. Det är sällan man hör snigeln komma nära. Helt plötsligt är den bara där. Hela sitt hus har den med sig också, himla smart tycker jag.

Ibland bjuder snigeln fåglarna på fest, då kryper de in allihop, innanför skalet. De dricker smultronsaft och äter tårta med hallon och jordgubbar, aldrig blir en endaste smula över. Kanske för att fåglarna har så bra näbbar att picka smulor med. Sen måste fåglarna alltid flyga hem, de vet att någon väntar. Och så får de ju för all del inte glömma att sjunga när skymningen faller. Vad vore en skymning utan fåglar som sjöng.

Jag vill att du ska sjunga för mig ikväll! Vi kan sjunga tillsammans. Jag hjälper dig när du glömmer orden.

När det regnar, sådär långt in i skogen, passar alla djuren på att bada sig. De torkar sig i vinden sen. Alla utom igelkotten,

igelkotten tycker inte om att bli blöt, gömmer sig hellre under svampar eller intill stora trygga träd. Då kan man lita på att inte bli blöt. Istället sitta lugnt och se hur haren hoppar och skuttar och tvättar sina långa öron i pölarna som blir. Det finns ingen som gillar regnet så som haren. Vad tycker du om regn?

Glöm inte,

titta noga, lyssna, lukta,

när skogen finns omkring. Den är nästan tyst, liksom en annan värld.

(text till skogen av: Lina Holm)

Alltså, detta är vad jag och Elisabeth har arbetat med den senaste månaden.
SKOG, i broderad form, applicerad form, toppad med måleri.
Bilden mäter ca 2x2 meter och är fylld med koncentration, glädje, trötthet, ryggont och fina samtal. Tack vännen för att jag fick lära känna dig!

/Lina