söndag 6 februari 2011

"när man går sådär långt in i skogen"

När man går så där långt in i skogen,

sådär långt att det är nästan alldeles tyst, det är som att komma till en annan värld. Här bor räven och älvorna, de dansar med varandra om nätterna, glömmer nästan att dagen gryr och att man måste vara försiktig då. Ingen vill dansa bort och komma bort och inte hitta hem igen. De håller om varandra, räven och älvorna.

Och ovanför sitter ugglan och är klok, han förstår att de vill dansa, att man liksom måste dansa för att inte bli gammal och trött och förvandlad till en sten. Ugglan dansar ibland han också, på sitt alldeles egna sätt. Flaxar med sina små vingar, men aldrig så mycket att han lyfter. Lite som att springa på stället ni vet? Om vi har tur får vi kanske se ugglan släppa loss någon gång.

Hur dansar du?

Ekorrarna dansar inte, men de springer desto mer, jagar varandra och tjuter av lycka på ett sätt som ingen hör. Eller kanske, om vi lyssnar riktigt, riktigt noga. Då kanske vi också skulle höra hur snigeln låter när den smyger över blommor och mossa. Sjunger tyst för sig själv. Det är sällan man hör snigeln komma nära. Helt plötsligt är den bara där. Hela sitt hus har den med sig också, himla smart tycker jag.

Ibland bjuder snigeln fåglarna på fest, då kryper de in allihop, innanför skalet. De dricker smultronsaft och äter tårta med hallon och jordgubbar, aldrig blir en endaste smula över. Kanske för att fåglarna har så bra näbbar att picka smulor med. Sen måste fåglarna alltid flyga hem, de vet att någon väntar. Och så får de ju för all del inte glömma att sjunga när skymningen faller. Vad vore en skymning utan fåglar som sjöng.

Jag vill att du ska sjunga för mig ikväll! Vi kan sjunga tillsammans. Jag hjälper dig när du glömmer orden.

När det regnar, sådär långt in i skogen, passar alla djuren på att bada sig. De torkar sig i vinden sen. Alla utom igelkotten,

igelkotten tycker inte om att bli blöt, gömmer sig hellre under svampar eller intill stora trygga träd. Då kan man lita på att inte bli blöt. Istället sitta lugnt och se hur haren hoppar och skuttar och tvättar sina långa öron i pölarna som blir. Det finns ingen som gillar regnet så som haren. Vad tycker du om regn?

Glöm inte,

titta noga, lyssna, lukta,

när skogen finns omkring. Den är nästan tyst, liksom en annan värld.

(text till skogen av: Lina Holm)

Alltså, detta är vad jag och Elisabeth har arbetat med den senaste månaden.
SKOG, i broderad form, applicerad form, toppad med måleri.

Bilden mäter ca 2x2 meter och är fylld med koncentration, glädje, trötthet, ryggont och fina samtal. Tack vännen för att jag fick lära känna dig!

/Lina

19 kommentarer:

  1. Åååh, kan bara beundra, stum av beundran!

    SvaraRadera
  2. av nån anledning var det alldrig så där tyst.... utan fullt med kreativitet...:)

    SvaraRadera
  3. Åh en så spännande skogsbild, så fylld av alla djuren, tingestar, minnen (gissar jag), dofter, idéer och det sjunger ju absolut om den. Jag vill komma till skogen där det växer tulipanarosor. Tack för att jag fått se den. (helst vill jag klappa och känna...)/M.

    SvaraRadera
  4. Som i Findus och Pettson böckerna! En egen värld! Man hittar alltid något som triggar ens fantasi!

    SvaraRadera
  5. Vad duktig du är Lina! Imponerad. Texten är vacker med fina ordföljder. Hört om din blogg på håll, först idag läste jag igenom alla inläggen. Nu är jag fast.
    Jag vill bo i ett trähus med varma textilier som du. Sinom tid.
    Må så gott, stor kram Annika Lindholm

    SvaraRadera
  6. Vad jättefin! Är den någon ni ska behålla själva eller är den en beställning? Jag hade älskat att ha den i mitt rum när jag var liten. Och få höra den där sagan! Ja, jag skulle älskadet nu också!

    SvaraRadera
  7. FANTASTISKT!

    Att det kommer något sådan från dig förvånar inte mig ett dugg, men jag blir inte desto mindre överlycklig av text och form på bilden!

    Hurra för ert samarbete! :)

    KRAM

    SvaraRadera
  8. Tack alla!
    Ulrika: Nej vi kränger den gärna, frågan bara om vi hittar någon köpare;)
    /Lina

    SvaraRadera
  9. Hej igen Lina. Vad fint du skriver. Förstår precis känslan när man så där långt in i skogen så alla andra ljud försvinner.Det var roligt att ses i helgen och jag hoppas att det kommer fler kommande helg.
    kram /y

    SvaraRadera
  10. Oh, jag bara blir överväldigad. Så underbart. Och jag älskar skogen över allt annat!

    SvaraRadera
  11. Åh, så fint. Vilket djup. jag älskar skogen, och det känns som om jag vill försvinna in i ert broderi :)

    SvaraRadera
  12. vilket otroligt fint broderi! vad ni är duktiga! det e helt fantastiskt vilken talang du besitter! du verkar kunna allt! och texten var också fin! kramar till dej :)

    SvaraRadera
  13. Åh den är alldeles alldeles alldeles alldeles alldeles alldeles fantastisk!!!

    SvaraRadera
  14. Vilken bild. Vilken text. Jag blir alldeles mysig i hela kroppen av det, så vackert!

    SvaraRadera