Mattor och längtan.

Sköna mattor från loppan fick följa mig hem idag. Här med gul bil.
Kommer passa fint i lilla dalahuset där panelen målades ljus grå sommaren som var.
Jag längtar, längtar till ljus och små klibbiga björklöv, frö i jord och barfotafötter.

/Lina

Insikt.

Mamman målar ramar,
och Melker rockar loss med penslarna.
Lite banan mellan varven.

Känner mig lättad av insikter.
Förundras,
över hur skönt det är att förstå.
Jag på väg.

(Sista bilden är lite gulgrön för att illustrera hur illamående man kan bli av att rocka med färgens penslar och samtidigt äta banan.)

/Lina

Blommans pinne.

Täljd och målad blompinne. Guldhjärta i topp och nedan små dekorationer av pärlor och metalltråd.

Nu ska jag ut i solen och lapa. Jag är törstig!
Ska se och känna allt, det är en sådan dag idag.

/Lina

Lite trög.

Jag vill skriva nåt,
berätta och dela med mig.
Vet inte vilka ord. Kan inte välja.
Vad vill jag säga?
Jag ska fundera.

/Lina

Nariga händer.

Diskar, igen,
spänner rumpan för att höfterna ska hålla ihop.
Det är när man är såhär trött,
som när man bara vill gråta,
man borde brygga te, tända ljus och lyssna på Rickard Jäverling.

Mina händer är nariga.
Trodde aldrig jag skulle bli en sån med nariga händer. Har alltid varit en varmhand, lite svettig. Aldrig vantar när jag var liten.
En dagisfröken sa,- du kommer få reumatism när du blir stor om du inte sätter på dig vantarna. Jag tyckte inte om den fröken. Hon fick mig vilja fjäska och trippa på tå.
Sånt som barn bara gör när ingen kärlek finns.

/Lina

Tjugo små ledsna.

Jag diskar fat och tycker om rosa tulpaner. Det är nu jag borde vila. När Melker sover middag, jag är trött...
Vi gick till förskolan idag igen, gjorde ett nytt försök.
Öppnar dörren, hör ljudet av förtvivlade barn. De är ledsna, snoriga, gråter, ser ynkliga ut och jag vill ta dem alla i min famn.
Allt är redan huller om buller, som en gymnastiksal med leksaker, ingen soffa, inga mattor, ingen känsla av hem.
Klockan är tio över nio på morgonen.
Melker är lugn, men mamman är stressad.

Alla är de dryga året, de små, ca tjugo stycken. Allt är stort och nytt.
Fyra fröknar.

Jag känner oro nu, här vid mina våta fat.
Hur ska så små finna lugn i en sådan miljö? Hur ska de kunna känna trygghet, ha möjlighet att lära något (mer än att vässa sina armbågar), bli sedda och få sina behov tillgodosedda?

Hur var det för er? Ska det vara såhär?
Var är du dagmamma?!

/Lina

Glada färg.

Melker & mamman målar fingerfärg.
Ett papper, fyra penslar.
Röd, grön, gul och blå.
Ett mästerverk!

/Lina

Sorg.

Sorg.
Alla mina Fair Trade skålar i kras.
Och jag som inte ens köpt dem på loppis.
Tyckte så mycket om att jag inte kan slänga dem. Kanske kan de finna sin plats i den hårdaste av betong? Små planer jag har.

Jag är på benen igen, långsam men upprätt.
Inspirerad också!
Har börjat sy nytt. Nytt för handen och ögat, men för tanken ack så välkänt.

Förresten har ni lyssnat på The baseballs? Jag sitter här och ler.

/Lina

Kalas Calici.

Vi har kalas calici, som någon sa. Det känns roligare om man ser det så.
Blåbärssoppa, skorpor, Resorb och det vitaste bröd står på menyn. Jag hör av mig när vi festat färdigt.

/Lina

Tvåändstickat och grattis.

Mina första trevande maskor. Tvåändstickat.
Vi var på kurs igår, jag och mormor. Koncentrerade oss i tre timmar, lärde aviga och räta och uppläggning och kedjegång. Fantastiskt stimulerande att lära nytt.

Och så önskar vi största grattis till min kära och Melkers pappa. Han fyller år idag!

/Lina

Örngott.

Gästhantverkare: Älskade pappan.
Örngott i lakansväv med textiltryck.

När man går på dagis måste man ha egen kudde och filt. Pappan gjorde ett eget örngott till lillfisen att ta med.

Jag gillar!

Trevlig helg.

/Lina

Tomhet.

Som alltid när jag avslutat ett projekt medföljer tomhet. Till en början förstår jag inte vad som är fel, känner bara att jag är orolig och rastlös. Inget finns att jobba på eller ta paus ifrån.
Sen förstår jag, och såhär är det varje gång.

Här om kvällen, när kronan nedan var färdig kom tomheten. Älskade pysslade med sitt och jag satt först bara som ett fån, tittade på och visste inte var jag skulle göra av mig själv.
Började tälja. Satt till alldeles för sent, för att jag inte kunde sluta, och kunde senare inte somna av all inspiration som tog min uppmärksamhet.

Jag har inte täljt färdigt ännu.

Ovan en prydnadspinne från i höstas. Den står i en kruka utanför vår dörr i Dalär. Runt om finns skarpt grönmålade kvistar. Jag tyckte allt var för grått då.

/Lina

Dalkrona av blandslöjd.

Så, här är hon nu.
Dalkrona med romantik och prål.

Krona av blandslöjd.
Mitten av svart kläde, broderi och vita vadmalsrosor. Glaspärlor som smycke och hängen. Nertill, en kjol av material liknande tyll, band av röd vadmal, svarta tunna sidenband samt vävda bomullsband. Insida klädd med rosa lintyg.
Ovan en trådslöjdskrona men glaspärlor och hängen i topp. Dessa gjorda av metalltråd, rosa kläde, guldfärgat skinn och glaspärlor.
Kronan är sydd för hand med lintråd.

Min tanke var att göra en krona med känsla av folklore och romantik. Smyckad men stilren. Färgglad men snäll.
Kanske hänger hon över dukat bord vid fest, i ett ensamt fönster eller fångar hon drömmar ovan bädd.

/Lina

Gör om.

Tar upp och gör om.
Rättar till.
Jag har en tydlig plan. Ett mål.

Nu hänger hon här ovan, min krona, men mörkret nästan slukar henne.

/Lina

Morgon.

Njuter av att vara uppe svintidigt. Dricker te och kollar "Salong för alla" med lillfisen. Kan inte hålla mig för skratt när A-lagardockorna sjunger lustiga julsånger. Fina dialekter ha de också, dockorna.
Så himla mycket verklighet.
Nästan lika mycket som att sätta sig på en buss, innan morgonen blivit dag, se alla människor som ska till sitt, drömma och glömma bort, på vippen missa sin hållplats.

Lagom skeptisk fiskorv. Snart går han till dagis för första gången i sitt liv.

/Lina

Övre del.

Liten glimt av övre del.
Det finns fortfarande detaljer jag vill ändra,
men det närmar sig sammansättning...

God Söndag till er alla!
Och tack för era kommentarer, jag blir varm i hjärtat av dem.

/Lina

Bubblar.

Idag bubblar det i huvud och händer.
Snart.
Först måste jag äta frukost.

/Lina

Luften.

Jag behöver den där luften,
som kommer med solen om våren.
Den som får små gröna vakna och sträcka sig
upp.
Eller den där klara,
luften,
om hösten.

Öppnar ett fönster för att vädra
men utanför äro ännu vinter.

/Lina

Undre.

Undre del färdig.
Men, håller mig med att visa tills allt är klart.

Idag är det fredag.

/Lina

Någon råd.

Mitten till ett pågående projekt. Rosor med hängen, dalband och broderi.
En nedre och en övre del väntar.

Jag vaknade av att två fina kom in, påklädda och redo.
Mycket mer redo än mig.
Vi kramas och pussas och vinkar hej.

Börjar dagen, med mig själv.
Omsorgsfullt väljer jag skålar och fat till min frukost.
Vill göra fint, bara för min skull.
Men sen då?
En dag, bara för mig. Hur gör man då?

Det blir nog någon råd.

/Lina

"Bara".

Jag måste bara stå där,
koka blomkol och kikärtor. Skala morötter och potatis.
Ge av hela mig
och vara där.
Det där med att sänka krav och minska måsten...
Laga mat i lugn och ro för att inte göra något annat efteråt.
Kanske äta, och diska upp.
Men sen inget mer.

Det är kväll nu, jag har inte skapat på flera dagar.
Funderar på att lägga mig själv för dagen. Det räcker ju faktiskt såhär.
Borde skynda innan jag går över gränsen.

(Kreativ är jag en annan dag.)

/Lina

Två barn.

Igår slog det mig.
-Älskade, du vet väl att vi snart har två barn?
Två barn.
Det är skillnad.
Blir man mer vuxen då?
Milstolpe.

Ikväll var vi på vårt livs första föräldramöte.
Känns nästan svårt att tänka tanken.
Men jag var där.

/Lina

Stora händer.

Det är skönt
när stora varma händer smeker min kind.
Håller om mitt huvud.
Det blir varmt mot öronen
och alla ljud hörs annorlunda.

/Lina

Hjärta.

Järntrådshjärta med pärlor spets och sidenband. Speciellt till en kär vän och nyutexaminerad sjuksköterska.

Vi firade kära vänner dagen lång. Berördes och kände stolthet. Tänkte tankar som, tänk om,
jag kunde också vara en av dem.
Det blev inte så. Det var inte min väg,
inte nu.
Ensamma gick vi hem genom natten, fulla av känslor många,
och tomma på samma gång.

/Lina

Liten trådkorg.

Gjorde liten trådkorg till sena natten.
Kunde inte sluta, lite till, lite till, snart färdig.
Här med torkade rönnbär på tråd.

Lillfisen har ramlat från stol, slagit överläpp, blöda ont.
Fläskläpp.
När han ler,
som om han stoppat upp en stor fet baksnus.
Kan säga att det inte klär honom vidare.
Stackars liten.

Trevlig helg.

/Lina

Kudde i helbild.

Kudde av lin och vadmal. Baksida i grått kläde och hörnvippor av lintråd. Broderi och pärlor som dekoration.

Kudde i naturens färger.
Isande turkos, för att hylla vintern.

/Lina

Samla.

Nätt träback/korg, två kuddar av dun, rulle med järntråd, en liten liten mortel att krossa piller med, pytte mässingsfat för upphängning, knotig kvist av äpple och rak pinne av björk.
Vad blir det?

För övrigt har vi vardag.

/Lina

Trådhjärta.

Tunn och skir med pastell.
Blandade pärlor på stomme av järntråd.
Enkel,
men tingel tangel.

Drömmer om dagarna,
kämpar mot rastlösheten som vill klamra sig fats om benen
och magen
och gripa ett stadigt tag om hjärtat.
Nästan som Melker gör ibland. Han sträcker sin lilla kropp uppåt, får oftast tag i mina tuttar, nyper till och får mig känna att jag lever.

Läste några rader i en bok tidigare, tyckte orden var vackra, det vackraste som finns,
eller fanns just då.
Bara jag och orden, på soffan, med huvudet mot kudde och blött hår som torkade sakta.
Det var en fin stund.

/Lina

Vardagsrum.

Gjorde reda i helgen. Mest för välmåendets skull.

Köpte virkat, stort, på loppis för en tjuga. Ligger där dubbelvikt på ena sidan av soffan.

Fint men väldigt opraktiskt. Rättas till ca 300 gånger per dag.

Skänken är naken med rosa ljuskällor,

på väggen hänger inramad daldräll.

/Lina

Söndag.

Bollar med extra choklad, på fat från Gustavsberg.

Vi hade söndag.

Lugnaste lugn, utanpå och inuti.

Böjer ett hjärta av tråd och diskar färgglada koppar, typiskt 70-tal.

Älskade läser bok, först om tisdagar med Morris, sedan om Max och bollen.

Jag vill göra mycket, men kan inte riktigt börja.

Precis så svårt som det kan vara att göra färdigt.

Ibland.

Men i tankar är jag högt och lågt, i former och färger.

Så, är det ännu söndag.

/Lina

Någon gång ibland.

Jag vill ha en kreativ dag!
Trött, känner mig bakfull, trots alkoholfri öl, men glad.
Vi ska baka chokladbollar, behålla ruset av igår och ta hand om fogarna.
De har prövats.
Det slog mig hur viktigt det är att ta hand om sig själv, smörja in, klä upp, måla naglar...
Någon gång ibland.
Jag gör så, alldeles för sällan.

Skön söndag till er.
/Lina

Ljus.

Gräddfärgad lykta, av mig, från år tillbaka.

Vi dricker te och tänder ljus, äter mormors mjuka pepparkaka. Försöker göra reda i vårt bo. Noppa ögonbryn och göra mig fin. Ikväll ska kvinnfotjä på galej.

/Lina

Tom i händerna.

Jag var tom igår, i händerna.

Började tappa humöret utan att veta varför.

Tog mig samman och tog tag.

Tråd och tänger och mycket skitiga fingrar.

Först fel, sen en krok.

Så,

här en krok med hänge.

Pärlor på tunn järntråd som förgyller en blomma i undergång.
Borde klippa skott och plantera om. Ge nytt liv, från början.

Ännu sitter jag bara och ser hur hon skräpar.

Lustigt att det blev bättre sen, efter kroken kom.

Ibland känner jag mig sjuklig och simpel, när min enda medicin är att hålla händerna fulla.

Trevlig helg!

/Lina

Liten glimt.

Senast sydda. I väntan på att färdigställas.
Här, hörnvippa av lingarn, vadmal och turkosa pärlor.

Sen frukost idag,
det var jag och Melker och Bob Marley som åt,
gungade i takt och dansade på våra stolar.
Ibland var vi tvungna att resa oss,
ta en sväng om.

Senare, ultraljud igen.
Så hon växer, som hon ska,
Frö.

Det är klart, ser kallt ut.
Men vår termometer visar alltid fem plus.
Jag överrakas varje dag.

/Lina

Dala hjärta.

Svart hjärta av kläde. Broderat med lintråd, ylletråd och glaspärlor.

Baksida av siden, nertill en vippa av kläde och pärlor. Sidentyget är en stuvbit från systers balklänning. Inhandlades av mig på stor, varm marknad i Bangkok.

Jag har varit bästa mamman jag kunde idag. Bakat, sjungit, ritat och läst böcker med Lille.

Sen bakslag. Som om all energi rann ur, tog slut.

Förresten är det väl kanske alltid så, man är den bästa man kan (läs jag).

Ändå ser dagar så olika ut.

/Lina

Då & Nu.

Går hem i kyla.
Lite håll under magen, det börjar komma nu.
Glömmer och förvånas varje gång jag tar min kappa av.
Fryser när jag ser människor i tights,
det är mörkt och jag släpar kassar i stela armar.

Kommer hem till min familj, kan faktiskt säga att jag har en nu, sen ett drygt år tillbaka.
Det står mat på bordet och jag får slå mig ner.
De andra två tar hand om disken. En stor står bakom, liten i bar överkropp framför, på stol.
Ibland känner jag mig som i en bubbla, där i bakgrunden finns jag, ser och förundras över fantasin. Varför kom jag aldrig på tanken att göra så?
Kanske är jag för kort, jag skulle inte räcka om.
Kanske om jag gick runt, tog en annan väg, min väg.

Nu spelas mig musik och jag vill skriva, många sidor,
måla tavlor, stora stora tavlor.
Kvällen är, och jag känner mig speciell.

Det är bra.

Lite som att lyssna på musik i lurar, nära, när det är mörkt, i en bil, och någon annan kör.
Bara lyssna och åka med.

/Lina

Krona i skarpaste rosa.

Textil krona i skarpaste rosa.

Jag har visat denna förut, men efter att den hängt i vårt sovrumsfönster ett tag, mognat, ville jag göra lite ändringar.

Alltså nyklippt, friserad och stylad.

Laddar för att börja dagen på riktigt, skulle helst vilja fika mig igenom den. Krypa in, upp, i ett hörn, kolla på Nicke Nyfiken med lillfisen och må riktigt fint.

/Lina

Tappad knapp och citroner gula.

Älskade säger, han känner sig som Per Moberg när han nonchalant använder våra nya salt och pepparkvarnar.

Utan backslick då, och aggressiva gester.

Jag konstaterar, det behövs frukt och gröna saker i ett hem för att det skall kännas som hemma.

Flera blommor är döende här.

Tänker, jag borde lägga de där bönorna i blöt över natten.

Varför dra på det så länge?

Som att sy i en tappad knapp, i en skjorta.

Loppisfat på fot med citroner gula.

Ikväll dricks hett vatten med citron, ingefära och honung.

God kväll.

/Lina

Åter.

Åter i staden och det känns bättre än vanligt.
Trots kvardröjande basilusker tar vi en promenad, jag och Melker.
Vi ska hämta paket på posten, går till fel ställe, och möter den suraste gubben i staden.
Jag blir arg, men vi går vidare för solen skiner.
Hämtar paket, handlar barnmat på Ica, tar en kort sväng på myrorna.
Svettas.
Vi möter kvinnor med mogna parfymer på vår väg hem, andas bara med munnen för att kylan biter i.
Melker är söt och jag är trött, men snart är vi hemma...

Ofärdigt broderi i rosa med ros.

God dag.

/Lina

Vår supé.

Loppislinneduk och mitt kära Nittsjö porslin. Hyacinter i Tolla-bägare och årets julklapp från Ikea, fjäderklädd.

Jag putsade silver, syster lagade mat.

Kravlös och lugn afton, precis vad vi behövde.

I morse åt vi lyxiga rester, lyssnade på Mora träsk, men övergick snart till Elvis.

Pappan och sonen borstar tänderna på varandra och jag tycker om att se dem.

Nästa år är vi fyra. Jag börjar bli tjock.

Borde man inte se på varje dag såhär, som att något nytt och fint börjar. Något vi ska leva allt vi kan, och ta vara på?

Säger det i alla fall, Gott nytt år, börja det när du vill.

/Lina

Nästan överaskad, men lugn.

Broderi i svart och grönt, bröllop från förr.

Äter lite yoghurt för jag tror att det ska lena halsen, nästan som desert. Känner efter och spänner mig för mycket. Återigen, varför inte bara lyssna. Lyssnar noga, om och om tror jag att det parkerar bilar på vår uppfart. Jag lyssnar fel. Det kommer inga bilar.

Känner mig tveksam till pågående broderi, det i svart och grönt. Är det då man borde sluta, göra något annat? Jag behöver den där tillfredställelsen som kommer när det blir rätt, när jag nästan blir överaskad, men lugn.

/Lina

Tjuvtitt.

Broderat, ännu ostoppat hjärta med dalamönster.
Mittruta till kudde.

Farbror doktor ringde i morse. Ursäktade sig för att timmen var tidig, såhär i mellandagarna och allt.
-Du behöver lite medicin lilla gumman, då kanske du blir piggare. Nä, så vänlig var han inte, men näst intill.
Upp med T4, då blir det bättre.
Tänk vad frö ställer till med, men stark blir hon, och större för varje dag.
Jag säger hon, märker ni det?

Jag syr, Melker åker orange pulka, och pappan försöker plugga. Tänker på det där med självkänsla och på vad vi ska äta till middag.


/Lina

Vinter.

Hjärta av vinter. Vitt och blekaste turkos, min favorit.

Hjärta av vadmal och lin.

Applikation och broderi.

Hjärtats yttre kant är klädd med ylleknutar. I spetsen finns en liten vippa av lintråd.

Packar väskor och samlar tankar.

Vi åker ännu längre upp idag, till djup snö och skogens tystnad.

GOD JUL önskar jag er alla!

Och tack för era fina kommentarer.

Hjärta på pinne.

Mer hjärta, men på pinne, om man vill.

Hjärta i vadmal med pärlor och applikation. På baksidan finns en ficka vilket gör att hjärtat kan träs på pinne.

Täljd träpinne, målad med mönster.

God kväll.

/Lina

Bästa julklappen.

Melker har fått dagisplats!
Jag trodde aldrig att det skulle ske.

Vi är i Dalom med en massa minusgrader och utan vidare internetuppkoppling.
Jag har laddat med fler hjärtbilder, nya hjärtan och nya bilder, håll till godo.

/Lina

Julehjärta.

Varför inte ett julehjärta till en hjärtevän?

Broderat hjärta av vadmal och lakansväv. Baksida av vadmal täckt med spetstyg från kjol jag lekte med i min barndom. Pärlor som hänge och smycke.

Stoppning av ull.

Imorgon bär det av uppåt.

Jag tänker tusen saker samtidigt,

packar smutstvätt för att vi inte hunnit tvätta i tid.

Två sorters te, dadlar, pärlor.

Lämnade timlistor i rökig kommunal lokal.

Frös om benen på väg hem, och såg människor halka och skämmas.

Värmen är på i stugan och imorgon kommer vi tillbaka, jag och Melker, pappan kommer efter.

/Lina

Förundran.

Syr med silketråd i svart och grön, och förundras över hur lätt det går.

Undrar varför jag alltid sitter på hård stol. Rumpan domnar bort och känns platt.

Men, känner med hela mig hur mycket jag tycker om kvällen,

när den är lugn och tyst.

Hjärtblomma jag fått av en vän. Planterad i älsklingskruka och smyckad med ståltråd och pärlhänge.
Början på ett litet tema.

God kväll.

/Lina

Mer svart och vitt.

Ultraljud idag.

Ett barn, två armar, två ben, tio fingrar och tår,

ett hjärta med två vardera av kammare och förmak.

Vi drar en lättnadens suck.

Vet inte varför, men nästan fick jag för mig att de var två, där inne.

Melker drar upp min tröja, sträcker fram sitt lilla pekfinger mot magen och säger, -där.

Då ler jag, varje gång.

Mer svart och vitt.

Svart och vit och virkad och rund.

Matta för lite varstans.

/Lina

Luciamorgon.

Vi vaknar för att pappans väckarklocka ringer lite för högt och lite för tidigt.

Det är mörkt och tyst.

Kanske en brevbärare.

Pappan går till jobbet och ingen har tålamod att ligga kvar.

Nyfiket, men försiktigt kryper lille ut i mörkret.

Där ute, på madrass, med öronproppar och låg profil ligger någon, försöker behålla natten en stund till.

En kryper fram, två kryper fram.

-Hej Melker! Lille ler så brett han kan.

-Nej men, är moster här.

Vi leker med bollar och nallar och klossar, läser bok om fjäril liten och giraff stor.

Vitklädda sjunger för oss med ljuvaste stämma och vi fikar lagom mycket. Så som man bara gör just idag.

Jag känner mig varm, glad, och idag lever hjärtat mer än vanligt.

Liten gran och tända ljus i stugan vår.

/Lina

Svart & Vit.

Trådslöjdskrona med slöja.

Krona av svartaste najtråd och pärlor. Slöja av svart kläde, vit spets från svunna tider och pärlrad. Hänge av bomullstrasor och vävda band.

Mörk, stilren romantik.
Kom fånga mig!
Lyft mig till skyar
och bär mig
jag är lätt.

/Lina

20 röda.

Jag ser dessa när jag snubblar mig upp ur sängen efter eftermiddagsvila.

20 röda till mig, för att jag ska krya på mig.

Drar efter andan och så kommer tårarna.

20 röda, och de är bara till mig.

Trevlig helg!

/Lina

Natt.

Somnade sent igår.

Orolig liten och mycket tänk, tänk hur, tänk om.
Frö lever livet och påminner mig.
Tänker, det är orättvist att första lilla livet fick så mycket, medan den andra växer i ensamhet.
Melker krälar runt, sätter sig, klappar händerna och betraktar världen. Beslutsamt spottar han ut nappen, lutar sig nära älskades ansikte och säger högt och tydligt Böö. (Älskade fnissar.) Sedan vänder han sig mot mig och gör om samma sak.
-Mamma, pappa, ni måste lära er att se lustigheten i stunden!
Ängslig och skruvande somnar han sedan tungt mot min avdomnade arm, lille.
Utanför sjunger fågel, kanske fåglar, som om sommar.


Granhjärta mot timmervägg.

Vi kämpar idag, alla tre. Det är mörkt, men gott med chai och mormors kakor.

/Lina

Sängdörr.

I somras ordnades med sänggavel i dalahuset.

Vägg i vägg, i vedboden stod en gammal dörr till ingen nytta. Jag agerade härmapa (A-J du vet vad jag menar) och satte min egen prägel på dörren. Det vill säga gjorde en blandning av färg, linolja och tinner, målade sedan dörren mörk med svamp.

Så, här sover vi som prinsar och prinsessor utan ärtor under madrasserna. Vad som väntar är lampskärmar, ännu är de kala.

Idag kom lillfiskorven hem! Märkligt nog har han vuxit, lärt sig ett nytt språk och blivit ännu sötare på bara tre dagar.

/Lina

Sitter på soffan...

För några år sedan ropade jag in min gammelmormor och gammelmorfars kökssoffa på auktion. Tog bort gammal dyna och rött plastöverdrag. Slipade och målade den vit. Den har stått i vårt lilla dalahus sedan dess.

Vi har ingen annan soffa, eller mjuk sittplats där uppe, på kvällarna sitter vi vid bordet i allrummet.

Det kan ge endel träsmak.

Jag har därför sytt en ny dyna och tillhörande randiga kuddar.

Ibland kan jag se gammelmorfar framför mig när han sitter på soffan. Han satt alltid till vänster, drack kaffe på fat, med socker och darrig hand. Vi förstod aldrig varför han trilskades så. Till höger låg en kudde och en bunt små hemvävda filtar. Hon drog dem över sig, gammelmormor, när hon vilade om dagarna. Jag kommer aldrig glömma.

/Lina

Lingon kung.

Krona av lingonris och textil.
Hänger i dalahus, väntar på en liten familj som kommer åter i juletid.

Kransen bärs av broderade band i vadmal.

Bland vita plättar av vadmal hänger julehjärta, smyckat med pärla pärlemor.

Trevlig andra advent önskar jag och kung lingon.

/Lina

Hemma.

Vi packar våra saker, jag och Melker. Säger hej till vårt kära lilla hus. Det är dax att åka vidare. Vi åker bil och jag har en klump i magen.

Käkar berömd räksallad på café i Leksand och sedan vidare, Melker flirtar med tanter och med morfar. Jag ser honom och älskar honom.

I Borlänge möter mormor oss från söder och jag instruerar bäst jag kan. Han har tandborste och blöjor och Inotyol... Och så har han inte bajsat idag, och inte sovit så mycket och.

Melker sitter och skrattar i sin bilstol, fattar ingenting, bara lycklig. Utanför står vi tre, och runt om stormar känslor.

Vinkar, kan du vinka till mamma?

Jag ser nog förskräcklig ut med mina tårar och sen måste jag gå, lagom till tåget rullar in.

Jag åker hit och Melker åker dit.

Lutar mig tillbaka i mitt säte, på min bokade sittplats,

det svider i hjärtat.

Första gången.

Rum vi just lämnat, och kommer tillbaka till.

/Lina

Jag dröjer mig kvar.

Jag dröjer mig kvar.
Försöker ta en dag i taget och njuta av lugnet här uppe.
Därför denna stiltje.

/Lina

Dalom.

Skiss till träprojekt.
Väntar här hemma.

Vi åker till Dalom över helgen.

Hoppas på sol och lugna stunder.

Magen har börjat puta och tar i diskbänken när jag lagar mat, det hänger en färgglad, barnslig gardin i köksfönstret

och väskorna är packade.

Trevlig första advent önskar jag er!

/Lina

Lyssna.

Jag måste lära mig lyssna till små försynta röster.
De hörs ständigt, om jag lyssnar noga.
En gäll skriker från nedan. Var? Kroppen.
Fötterna, jag fryser om fötterna.
-Sätt på dig ett par strumpor kära vän.
En annan kommer från innanför, tänket? nej. Ljud, öron, huvud. Dimma, jag hör inte.
-Sänk musiken!
jag hör när rösten måste skrika, kanske är de fler.
Jag sänker musiken.
Tar ett djupt andetag, dricker en klunk av mitt varma. Måste andas igen.
Djupt och suck. Jag anar från magen, i luften som strömmar ur. Det känns fel.
-Ät inte så förbannade fort!
Nej, varför göra det.
Jag måste lära mig lyssna till små försynta röster.
De hörs ständigt, om jag lyssnar noga.

Så, blir de då, med mig, en och samma stämma.

/Lina

Yoga nidra.

Filt på mig på fäll på filt på golv.
Vetekudde under nacken
och yoga nidra, för mig, bara för mig.

/Lina

Tappad.

Någon har tappat sin färgglada godispåse i en tunnel mot stan.
Lite längre fram ligger rosor på marken, söndertrampade. Nästan jag vill skrika som Lotta, -du tappade en gran, du tappade en gran.
Fast den som tappat redan var borta, för länge sedan.
Ur mig kommer ingenting,
vi går vidare.

/Lina

Liten kille.

Liten kille äter äpple på stol.

Mamman ringer kommunen. Får veta att vi absolut inte kommer få någon dagisplats, platsbrist.

Känns svårt.

/Lina

Krona kröna.

Krona av järntråd, botten är klädd med vadmal och pärlor.
För mig är detta en ny variant av krona. Svart tråd och romantisk botten. Här i väntan på konung eller prinsessa, funderar på dess öde, kanske en oro, kanske bara som den är.

Jag är pinsamt nöjd och jag lovar att den är mycket finare i verkligheten.

Trevlig helg till er alla.
/Lina

Granna färg.

Färg.
Mitt nya projekt. Hela bilden är färdig i sinnet.
Om och om frågar jag mig varför jag alltid måste ge mig in på sådana, evighetens projekt.
Långsamma rader av ryaknutar, sakta, sakta, men framåt.

Idag är jag illgrön, och lite blå, syr i orange och skalar morötter med barndomens doft.
Mamma sa alltid, -det är bara att torka dem i gräset. Vi gjorde som så, gnuggade mot gräs och mossa, behöll blasten på, men vi förstod aldrig hur fint det var.

/Lina

Ylle på posten.

För en tid sedan gjorde jag en beställning av mormor. Ulltröja till Melker med knäppning fram. Valde garn och mönster och väntade.
Igår fick vi paket i brevlådan. Mycket till Melker och lite till mig.
Jag är förtjust!
Duktiga, duktiga mormor, hur ska jag någonsin kunna lära mig allt du kan?
(Tröjan är egentligen brun, men allt tycks vara grått för tillfället.)

/Lina

Stuvade makaroner.

Försöker komma till sans, tänka gult eller rött eller kanske rosa.
Sol.
Det enda som kommer upp är stuvade makaroner. Jag vill ha stuvade makaroner! Det enda jag vill.
/Lina

Högblank skiva i vitt.

Färdigt litet bord, med högblank skiva i vitt.

/Lina

Näpen lingonkrans med pärlor och plös.

Näpen lingonkrans med pärlor och plös.

Kom till mina drömmar natten till igår.

Det är lustigt,

så mycket som vill ut, som ståckar på.

Det är nästan som en sjukdom det här, skapandet, beroende, behov för att överleva.

God dag till er alla!

/Lina

Klädda till brud.

Vi är uppe tidigt. Leker med klossar och små rödmålade dalahästar.
-Var är hästen?
-Kan mamma få hästen?
Vi kikar ur genom små små springor, jag är hukad och Melker står på tå.
-Titta. -Titta.
Utanför står bilar som om klädda till brud, tunna vita slöjor.
Än är dagen romantisk, och väldigt, väldigt ny.

/Lina

Pinne med guldtopp.

Mamman hade barnvakt ett par timmar igår.

Passade på, satt i framåtlutad bredbent ställning, men en trästav i ena handen och en kniv i den andra.

Lät mig fångas av stunden.

En kopp varmt på bordet bredvid som glömdes bort, och små, små flisor över vardagsrumsgolv.

Det blev en bra dag.

Vid läggdags kommer pappan hem. Vi fäller kommentarer om dagen.

-Jag såg en räv, säger han.

-Jaha, jag har gjort musli, säger jag.

Som "godnattsaga" får jag höra om kvinna 65 och man 60, båda har KOL, hjärt/kärlsjukdom och amputerade ben till följd av förstörda kärl.

De är stor rökare, hon har alkoholproblem, skämtar om att hon vill ha konjak till kaffet, eller kanske punsch, fnittrar när han är med.

De ligger på sjukhus, delar sal, väntar på döden. På dagarna röker de tillsammans, och aldrig tidigare har de varit så kära.

Resultat av lediga timmar, ännu en pinne att pryda blomman med, denna med guldtopp.

/Lina

Frö.

15 veckor gammal, gror frö i min mage.
Får mig att stråla ibland, och gråta ibland.
Får mig att känna mig kissnödig ofta,
glad och livrädd.
Får mig att drömma om framtiden och gör att jag känner mig vuxen.
Vi ville och längtade, jag saknade magen, längtade ibland efter att få föda ännu ett liv.
Varken jag eller älskade var beredda på den storm som skulle komma. Förra gången var det så lugnt, i alla fall som vi minns.
Jag känner inte igen mig själv, pendlar mellan högt och lågt och har ingen kontroll över mina känslor. Att jag kunde vara såhär?
Det är tufft nu och vi kämpar båda, jag med mig, älskade med mig, och mitt i allt försöker vi vara de bästa av föräldrar.
Förunderligt, livet.

/Lina

Bord av impuls.

Ett litet bord av impuls. Jag är så svag för string grejen men undrar vad jag ska göra med det. Ännu har vi ingen plats.
Skivan faller mig dock inte i smaken så den måste jag göra något åt. Funderar på att måla den vit för tillfället och sedan eventuellt kakla med små små kakelplattor. Har ni några förslag?

Ha en bra dag!

/Lina

Eftermiddag i väntan.

Melker har somnat.

Jag gör en kanna varmt, japansk lime, och väljer min finaste kopp.

En sked honung.

Sätter mig i soffan, släpper axlarna och andas.

Jäverling sjunger vackra toner där bakom och jag kisar med ögonen för allt känns lugnare då.

Försiktigt dricker jag min första klunk,

och ryser.

Ny, alldeles för dyr kanna, trots rea, med rykande hett.

/Lina

Kudde i natur.

Senaste kudden i den grönaste av mossa.
Sydd av vadmal linne och skinn. Pärlor och virkad liten som smycke.

/Lina

Oro i färg.

Oro i färg, ungefär som jag känner mig.

Vi är tillbaka i stan efter en tid i Dalarna. Det är ovant som vanligt, och trångt.

Jag har varit produktiv, försökt sätta färg på en grå höst och täljt tills armarna värkt.

Jag köpte en Orkidé för att jag tyckte det behövdes. Den blommar för den som vill se genom tjocka timmerväggar. Väntar på mig.

(Dessvärre tog batteriet i kameran slut innan jag hann ta några bilder, det får bli nästa gång.)

Här, enkel Oro i färg. Fick pryda vår bro när vi festade för ettåringen.

/Lina

Upp och ner och in och ut.

Det är varmt och kallt, jag plockar på och av min tröja av ull.
Jag är upp och ner och in och ut.
Ibland orkar jag,
och ibland vill jag bara grina för att jag är så trött.
Beundrar alla ensamstående kvinnor, och alla andra också.

Imorgon kommer pappan, och jag kan redan se hur Melker skiner mot honom, trots att han
sover sked med Uffe-nalle i rummet intill.
Han blir lycklig, klappar händerna, vinkar och visar att han är stark, allt han kan på samma gång.

Jag vill andas djupt för det känns som jag sitter och kippar.

/Lina

Jag lever.

Ja, jag lever fortfarande. Jag kan känna det i ryggen och hjärtat.
Har blivit bästa vän med spikmattan och en jävel på att tvinna skinntråd.
Jag syr, men hinner inte ta några bra bilder. Det kommer.
Ikväll är vi ensamma i stugan, jag och Melker. Undrar vad jag ska ta mig till. Borde jag inte vara van vid det här laget.

/Lina

Lille vän.

Idag, för ett år sedan vaknade jag på morgonen av att något hände i min kropp.

Jag var fullständigt redo, slappnade av, andades som jag lärt, och kände smärta.

Hela jag kände allt och aldrig har jag fokuserat som då.

Älskade sprang runt i lägenheten och packade väskan, tappert packade han, och sen åkte vi.

Tre timmar senare kom du.

Det var inte som jag tänkt mig, mer som en sport,det gick fort, jag fick inget sammanbrott eller känslorus, mest lugn.

Du var så liten och fin.

-Vill ni veta när han föddes? Sa undersköterskan med bred smålänska, och vi kommer aldrig glömma de orden.

-Tio och trettio.

Idag har det gått ett år, och tiden gick snabbt.

Hela livet hade jag tänkt mig själv som någon annan då jag väntade barn.

När jag blir vuxen. När jag blir en mamma. Då skulle jag inte vara Jag längre, någon annan. Det kändes rätt och sant.

Nu vet jag, jag kände fel.

Det var så, Jag är kvar, men också så himladens mycket mer.

Jag lever för dig nu, också.

Första tiden kände jag mig skör, slogs av hur farligt det var att cykla i stan, eller åka bil.

Inget skulle få hända mig nu.

Nu är jag lugnare.

Igår var du ledsen på tåget, kvinnan i sätet bakom blev rörd och ville sjunga sånger. Idag är du glad, som en sol, och du får mig att orka allt.

Älskade, älskade.

Vi har bakat en kaka och du har klappat händerna, lekt med alla de redskap och gråtit för att du inte fick äta hundmat.

Du är det finaste jag har, tack för att det var just du, där inne i magen.

Grattis på din födelsedag min älskade unge.

/Lina

Ett steg närmre.

Vi har morgon, men försöker göra dag.
Går fortfarande omkring i nattsärk, fryser utan att klä mig mer.
Melker sitter bland bolster och leker med en dalahäst. Han är trött, liksom jag, men förstår inte sitt eget bästa.

/Lina

Ni kan aldrig gissa.

/Lina

Lilla blå.

Fårskinnskudde med lintyg i blå/turkos och grönt kläde. Några pärlor som smycke.

Lilla skinnkudden är färdig. Framsidan gjorde jag i våras, på filt på gräs på vår gård. Det krävdes en sommar innan kraften var tillräcklig för att färdigställa.

/Lina

Till er trogna.

Tack till er trogna, jag ser att ni besöker mig, trots min frånvaro och det värmer!
Imorgon drar vi till Dalom, och jag har pysslat, bilder kommer när tid ges så håll till godo.

/Lina

Skitiga men vita koppar.

Jag hade teorier om mig
och människorna.
Såg två skitiga men vita koppar på bordet framför mig.
De stod på rad.
Mitt emot satt du med cacao i din mungipa, och kanske lite grädde.
Väggarna runt om var av betong,
men fyllda med jazz.
Vi hade tid för oss själva och jag undrade hur många jag kan älska.
Vad räcker jag för?

Idag äter vi frukost av mackor och jag känner hormoner gro i min kropp,
precis som frö.
Börjar nästan gråta för att fattig bonddräng får komma till himlen trots att han höll sig med flickor och...

/Lina

Tillbaka i liv.

Nygamla klossar, som kanske för tillfället roar barnets föräldrar med än själva barnet. Och så kan jag nästan inte låta bli att bli lite sur när han förnöjt tar sats och kastar sig på de torn och byggnader jag just byggt. River allt i stycken och skrattar.


En rövare, tjyyv och bandit på fri fot i vardagsrummet.

Men ack så snäll ibland.


Vi mår bättre, orkar lite mer, tänker fler tankar och säger fler ord. Det känns skönt att vara tillbaka i liv.


/Lina

Sjuk mamma.

Om man är mammaledig och sjuk,
borde inte pappan vara hemma med "sjuk mamma" då?

/Lina

Gästhantverkare.

Tryckta fåglar med text på body.
Ritad och skapad av älskade min.

/Lina

Mockasin nr.2 och sjuke lille.

Han är sjuk, för första gången sedan livet kom, min lille. Försöker hålla gott mod och lekfullheten finns kvar, men han är tröttare än vanligt.
Ligger i mina armar och kämpar mot vakenheten.
Vi gosar Uffe, mamma gosar Uffe, Melker gosar Uffe. (Uffe är Melkers nalle.)
Solen skiner på oss genom skitiga fönster, når träffsäkert lilles kind. De små ögonfransar synes som små regnbågar när solen når dem, och jag kisar, nästan blundar, låtsas för att han ska tro att jag också sover. Mitt lilla barn av färg.
Så måste jag resa mig, försiktigt bära. Hoppar över den där plankan i golvet, mellan hallen och vardagsrummet, som alltid knarrar, inget får väcka dig nu. Du ligger i din säng, höjd huvudända och spjälor runt om. Jag skulle kunna stå kvar, knappt andas, bara se dig, men jag går,
ut till disken.

Nytt mönster och ny version. Melker har provgått och de sitter som en smäck.

/Lina

Äkta mockasin.

Melker har haft en favorit toffla. En i skinn som sitter kvar och som han inte halkar runt i. Jag har länge tänkt att jag skulle vilja prova att göra egna. Köpte skinnbitar på loppis och gjorde igår ett försök.
Här är min version.

Jag är dock lite missnöjd med passformen och måste göra några ändringar i mönstret innan nästa par.
Men, miljövänligt, ca 300 kr billigare än de vi redan har och roligt att göra.

/Lina

Hänga på tork.

Jag gjorde en grej för ett tag sen,
istället för en sådan tråkig i plast.
Klädnypor på galge,
perfekt för små strumpor eller nersölade dreggeltrasor.

Ursäktar för dålig bild.

/Lina

Lilla vän.

Han har ingen snuttetrasa, men tycker om att fladdra med vår linnegardin. Dansar varje dag i famnen på sin mor, gosar, spottar och fräser.
Jag känner känslor jag aldrig kunde förstå.

Melker bajsar i duschen, sträcker fram sin lilla hand för att peta, jag utbrister, -AJJA BAJJA! och förstår plötsligt vad uttrycket kommer sig av.

Början till broderat på rya.

Trevlig Lördag.

/Lina

Åter.

Vi är åter, och jag slås av hur det luktar i vår lägenhet, undrar om andra tänker så, -här luktar typiskt. Minns hur jag brukade lukta lukter i mina vänners hem när jag var liten. Nästan var jag avundsjuk för att de hade speciell lukt, och inte vi. Förstod inte då, att jag inte kunde känna.
Melker upptäcker sina leksaker på nytt och jag är trött, men stolt att jag orkade dessa dagar. Jag gick upp och gjorde välling på natten, diskade flaskan och gjorde välling igen på morgonen. Undrade hur många gånger jag ska diska flaskan, och nappen och den är svår att göra ren, nappen till flaskan.

/Lina

Kära, kära far.

Vi tog en avstickare jag och lillfisen. Pappan jobbar och pluggar och mamman vill inte vara ensam.
För första gången åt Melker köttbullar med mos, så hemlagat det kan bli, på gammelmormors vis.
Vi tar hand om varandra, men saknar dig.
Här är en bild, mest för din skull, kära kära far.

/Lina & Melker

Rya.

För någon dag sedan lärde jag mig knyta rya. (Snarare sy.)
Upptäcker tekniken, och vaknar med smått värkande handleder.
Här, runt om, väntar broderad imitation av traditionellt vävt folkdräktsband.

Trevlig helg!

/Lina

Dalakudde nr.3, färdig.

Dalakudde nr.3 i egen hög person.

Äntligen kom jag mig för att göra färdigt.

Systers kudde som väntat så länge.

Gammal, gammal daldräll i ring av vadmalsrosor. Framstycke av vit vadmal och bakstycke av mönstrat bomullstyg. Långsidorna är smyckade med bomullsband och vadmalsremsor i vitt och blått.

/Lina

Någon majestätisk.

Man kan väl säga att vi börjar komma till rätta. Rensar fortfarande i lådor och skåp, sorterar och slänger. Det är frigörande.
På anslagstavlan i köket finns en lista, saker vi ska göra för att sedan bocka av. Listan minskar och tunga stenar faller ur, gör mig lätt. Ibland så lätt att jag flyger högt, innan molnen kommer med mörker och trycker ner mig mot jorden igen. Den är fortfarande varm, och jag vill stanna.

Vi flyttade ner vår gamla soffa, som stått på vinden ett tag.
I fönstret står någon majestätisk och vakar.

/Lina

Tecknat eller målat.

Kom på, jag blev ombedd visa något tecknat eller målat.


Mycket speciell och godhjärtad man från bygden. Ni som vet vem han är känner igen honom. Dessvärre gjorde jag aldrig färdigt bilden.


Även denna någon slags manlig varelse, inte heller färdig och kommer aldrig så bli. Tror det är sån jag är.

Fin dag.
/Lina

Kök.

Målade köksbord igår, men bara till grunden. Fick stå ensam och peta, tänka och få fläckar på kläderna.

Nu återstår att se hur länge vi (jag) är nöjda med detta.

/Lina

snart kommer mamma...

Jag var borta ett dygn, i stora staden.
Träffade syster, njöt av att bara få vara med henne.
Hade också träff med kort, mörk, bredhäckad puma, som hon själv kallade sig. Trevligt! och jag hörde mig själv prata om allt möjligt, banalt och personligt.
Undrar om jag bekräftade tillräckligt, förstod hon att jag gillade henne?
När jag steg av tåget i Uppala gick alla människorna sakta igen.
Jag såg en Far och en liten, förväntansfull, stå och vänta vid sidan av perrongen. Snart kommer mamma, snart kommer mamma, och det lyste kärlek och iver i deras ögon.
Jag ville gå fortare då, men skyndade inte.
Jag släppte mina axlarna som kändes ömma av en skinnjacka som tycktes tung. Och lilla röda väskan från någon gång på åttio, med remsor och lack, gjorde mig sned.
Sen stod de där, de mina, oj vad jag saknat.

/Lina

Vårt rum i världen.

Morgon och bilder från vårt rum i världen.

Melker sitter tryckt mot ytterdörren och grinar för att pappan gått till skolan. Ren och skär förtvivlan.
Jag vill räcka till och trösta, tar honom i mina armar, försöker sjunga, klappa, killa och busa, använder min lenaste röst.
Snart lugnar han sig, ligger på min arm och byter nappar, rosa napp, lila napp, rosa napp, lila napp...
Det är inte lätt när världen är stor och människan liten, gammal som ung.


God dag.
/Lina

Lilla klibbiga vän.

Vi tar en förmiddagslur, alla tre i vår stora säng. Jag kurar in mig mot Melker, nästan som om det vore jag som var barn. Känner hur varm och klibbig han är, stilla och lugn. Jag upptäcker små, grå ludd som fastnat under hakan på honom, fastnat i klibbigheten. Försöker pilla bort dem, men jag stör honom.

Ludden får vara, bara jag får ligga här bredvid och se på när du sover.

Melker äter skottkärra vid mormors stuga.

God söndag.

/Lina

Sedan sist.

Som sagt, det blev lite av ett mindre trauma att komma hem. Jag var inte beredd på hösten, på att alla börjar där de slutade, eller kanske på något nytt. Alla frågor, hur ska ni göra nu? vem ska plugga? vem ska vara ledig?

-Men sen när Melker får dagisplats, då ska du väl ändå läsa färdigt!!

Vad vill jag? Och vad ska jag göra med lilla livet?

Jag vet inte, jag vet helt enkelt inte, eller jag menar, det är svårt. Inte den minsta lätt.

Försöker komma till rätta, göra listor över det som borde göras. Jag har bokat tandläkartid.

Vi tar promenader jag och melker, tänker mycket, och ligger nära varandra när vi sover middag. Jag har trätt rönnbär på tråd och sorterat bland Melkers alla kläder. Jag rensar livet och lägenheten för att få plats.

Mötte ett par tanter igår som sällskapshandlade på Ica, de valde schampo med förstoringsglas (bokstavligt), frågade mig mycket artigt, -Lilla vän, vilket schampo brukar du välja?

-Jag brukar ta det här för volym. -Jaha, men då tar jag också det, tack så hjärtligt.

Så stoppade hon förstoringsglaset i fickan och tog sin väninna under armen.

Det kändes bra sen, mycket bättre.

Dagen avslutades med att vi tog steget, ut i vardagsrummet, så nu står sängen där, bredvid skänken och mår.

Tack till alla ni trogna, som besöker min blogg trots att jag inte uppdaterat på en vecka! Det gör mig glad.

/Lina

Panik.

Först fick jag panik.

Trånga, lilla lägenget med saker överallt, väggar som ville falla in, över, på, och de är tunga.

Det växer saker i kylskåpet, flertalet blommor är döda och ovan spelar grannarna dålig musik och sjunger i kör.

Det är fredag, kväll, och studenterna är nya i stan.

Idag känns det bättre, vi går ut, möter vänner på tu man hand, köper vin, fikar, spatserar, glor på alla snygga.

Jag handlar en ljusstake på myrorna för att jag tycker lite synd om mig själv, kommer hem och ställer den på plats.
Vilar en stund på vår egen säng, ler för mig själv när jag hör kära trevande spela på sin gitarr.
Vi tar dagen som den kommer och ger varandra komplimanger för att allt känns mycket bättre då.

Fler bilder från "salongen".

Så stor kontrast att komma hem efter att ha bott här, där allt är lungt och ljust och stilla.

Ikväll blir det samkväm, och vin, och kanske även konsert.

/Lina

Hem?

Här i "salongen" är färdigt, målat och målat.
Vi är påväg till det som kallas hem.
Nästan ångestfylld, rädd för vad hösten vill ge.
Idag brer jag smörgåsen direkt på bordet, som när jag var liten, ingen assiett. Det brukar alltid kännas fel, men inte idag.
Packar alla våra saker i väskor och påsar, torkar färska örter i små buketter och njuter av mynta i hett vatten, med honung från byn.
Vi åker hem och jag vill inte.

/Lina

Kudde.

Senaste sydda. Kudde av tradition och lite mig.

Hemvävt helylle tyg med ruta av vadmal, spets och bomullstrasor. Hörnen är kantade med vippor av spets och vadmal. Kudden är handsydd med lintråd.

Här är grått idag, både ute och inne.

Trött som när jag var gravid, och vilja till ingenting.

/Lina

Arbetare in i själen.

Tak och väggar och fönster och dörrar är helt färdiga.
Jag sitter på huk och stryker panelen för första gången.
Blåbyxor och fultröja.
Känner mig som en riktig arbetare när jag stoppar grå skumgummiskydd i de insydda fickorna på mina knän. Det gör inte lika ont att stå då.
Det slår mig, det känns fullkomligt bra!
Så idag stiger jag upp klockan sex, börjar jobba vid sju, äter middag ur metalldosa klockan tio och kommer sedan hem vid fyra för att läsa tidningen och vila mig en stund. Nöjd över en helt vanlig dag.

/Lina

Pinne med färg och kantareller.

Här är pinnen med färg.

Hela dagen lång avslutades med ett lyckorus som älskade bara kunde drömma om. Vi som trånat och längtat efter kantareller behövde bara gå bakom huset. För första gången i livet plockade jag kantareller (detta är bara en bråkdel), sedan åt vi dem med grädde och smör på finaste sätt. Melker roade sig med dammsugaren medan.

Nu är både väggar och tak och fönster och dörrar målade, fattas nu bara ljus grå på panel. Jag är nästan nervös för att öppna färgburken, hur ska man veta hur stora ytor blir med hjälp av små små provkartor?

Föresten, någon som vet hur man tar hand om kantareller på bästa sätt? Frysa, torka?

/Lina

Tälja pinne.

Jag täljde blompinne igår. Först gick det bra, sen gick det dåligt, jag blev varm och svettig och irriterad. Alldeles för trött egentligen. Så gick det bättre och pinnen blev färdig innan jag med röda händer och stel nacke sopade ihop flisorna och gick till sängs. Allt var redan stilla här i huset då, någon sov och någon försökte.
Pinnen skall målas och eventuellt täljas lite till på. Liknande har jag sett på hemslöjdsbutik, men ville prova göra en egen.

/Lina

Färg.

Här målar vi allt. Två fönster, dörrfoder, korgar och stolar. Här luktar nu starkt, och mina händer är fortfarande fläckiga, tar mig inte för att tvättade dem ordentligt.

Zornstolar får färg av Karl Larsson, glänser fint i solen och fångar små flugor med sin klibbighet.

En dag över.

/Lina

Lite sytt.

Ännu en kudde. Remsor av vadmal, spets och vit lakansväv. Krusidull och volang. Denna ruta är fastsydd på vitt ylletyg, fortsättning följer.

Jag sydde igår på kvällen, plitade, kisade och saknade ljus.
Det var inte som på eftermiddagen då solen stod lågt, hittade in genom vår dörr som stod öppen och nästan förtrollade.
Jag såg något vackert då, det vackraste på länge.
Melker sträcker sig i skyn, trevar med sina små händer, koncentrerar sig i förundran.

Han fångar dammkorn som badar i sol.

God dag.
/Lina

Glimtar från renoverade rum.

Stringhylla på vitmålad vägg. Så nöjd att jag skulle kunna stå och se den i timmar.


Här sover Melker i mors gamla flicksäng.


Krukor i väntan på blomster, uppradade på fönsterhylla.



Så, här är glimtar från vårt renoverade sovrum, fortfarande på turné, fortfarande i Dalarna. Här är ljust trots grånande färger från utanför. Det regnar på oss idag och vi springer så fort vi kan, nerför backen mot Pappas gård. Vi springer ifrån vätan och blir andfådda. Det känns frihet.
Vill bara sitta här, se, tända ljus, dricka varmt och inte skynda.
Kanske sy, virka en ny matta, glo på min stringhylla eller sova en stund.


/Lina

Dansa i vind.

Krans av ljung, mattrasor och rönnbär i rader.

Dansan har fått sin plats, och jag är inte sur längre.

/Lina

Dansa i vind.

Klara friska luft.

Vi tar promenad och blommorna är få längs vägen, som utvalda, och jag gör en bukett.
Det börjar bubbla, jag vill så mycket nu, visste att den skulle komma, lusten.
Varför någonsin tvivla?
Jag syr igen, drömmer om vävda band och kämpar för att inte glömma alla bilder som blir mina.
Ikväll gjorde vi en "dansa i vind", Kära trär rönnbär på tråd och jag binder ljung och trasor.
Det är hösten som skall dansa.
Den väntar på sin plats nu, och jag är sur för att kära inte vill banka spik i timmerväggen, kanske vaknar den lille?
Kvällen är sen, och jag vill göra allt, färdigt!

Ändå något, virkad matta får sin yttre kant. Ligger nu helt och hållet färdig. Jag ska visa dansan en annan dag.

God natt.

/Lina

Morgonen kommer tidigt.

Vi ställer sällan klockan, numer.
Morgonen kommer tidigt ändå.
Den kryper över våra kroppar, som inte vill vakna
och tränger in i våra torra munnar. Ger luft och smak.
Den rör vid min arm, säger, - du lever, Snälla lyft mig.
Den står vid sängkanten, nästan hoppar,
och ler.

Idag går tåget vidare.

Gräsklippare vid mammas stuga.

/Lina

Lasses sjö och lust.

Skogstjärn med svalkand vatten.

Det ekar när vi klappar händerna och säger något högt.

Vi doppar oss, mamman pappan och Melker.

Jag håller sedan den lilla, lena, svala och klappar honom över ryggen och rumpan. Mjuka älskade.

Så blir det varmt, och fuktigt, mycket fuktigt.

Melker kissar ner hela sin mor med ett brett leende.

På bryggan vid Lasses sjö. Här är vi idag.

Jag har väntat länge på lusten. Kliet i fingrarna. Den kom igår, jag köpte trådar i ylle och lin på rödakorset, knöt små knutar och gjorde flätor.

Är det någon som vet något sätt att knyta, fläta eller binda band? Exempelvis med hjälp av en pappskiva... (jag har inga redskap med mig på min turné) Såg någon som gjorde så en gång.

Ha det fint!

/Lina

Kväll.

Vi fikar lite på kvällen.

Älskade gör "en morfar" och tar alla pålägg på samma macka.

Jag spiller mitt älsklings te över hela golvet. Svart vanligt engelskt te. Men det gör inget, (kom att tänka på när Björne sa så till Robert efter att BJÖRNE kastat en boll i Roberts huvud, -men Robert det gör ingenting. Tyckte det var så lustigt roligt.) för dagen var så bra.

Vi diskuterar varför, kanske för att vi inte stressade?

Älskade säger finurligt att han tror det var för att den innehöll lite spänning. Mmm, ja kanske det säger jag.

Spänningen kom sig av att vi inte visste om vi skulle få en stringhylla (och en cool lampa) eller inte.

Vi fick. Och så simpla var vi, eller ska jag säga lättlurade.

Virkade färdigt mattan, stolt virkade jag färdigt och träget fäste jag alla jäkla stumpar på baksidan.

Satt ute medan luften blev sval, och alla färger blev fina när jag såg på dem.

Imorgon åker vi sista minuten, möter nya människor på tåg och reser från en verklighet till en annan.

/Lina