fredag 4 december 2009

Hemma.

Vi packar våra saker, jag och Melker. Säger hej till vårt kära lilla hus. Det är dax att åka vidare. Vi åker bil och jag har en klump i magen.
Käkar berömd räksallad på café i Leksand och sedan vidare, Melker flirtar med tanter och med morfar. Jag ser honom och älskar honom.
I Borlänge möter mormor oss från söder och jag instruerar bäst jag kan. Han har tandborste och blöjor och Inotyol... Och så har han inte bajsat idag, och inte sovit så mycket och.
Melker sitter och skrattar i sin bilstol, fattar ingenting, bara lycklig. Utanför står vi tre, och runt om stormar känslor.

Vinkar, kan du vinka till mamma?

Jag ser nog förskräcklig ut med mina tårar och sen måste jag gå, lagom till tåget rullar in.
Jag åker hit och Melker åker dit.
Lutar mig tillbaka i mitt säte, på min bokade sittplats,
det svider i hjärtat.

Första gången.


Rum vi just lämnat, och kommer tillbaka till.

/Lina

3 kommentarer:

  1. Inte är det lätt att lämna, men kanske får man längta?
    Hm, såg med intresse skissen för det där träprojektet, såg snyggt ut - ska det bli någon form av tavla månne?

    SvaraRadera
  2. Någon speciell anledning till att ni måste skiljas åt? Det behöver du inte svara på jag bara greps lite av ångesten hos dig. Känner samma när jag åker söder ut där jag har mitt födelsehem, föräldrar och det som är jag och när min son åker från mig för att vara hos sin far, han är 17 år men jag vänjer mig aldrig. Ta det lugnt nu med magen! Sköt om dig!

    SvaraRadera
  3. Åh jag vet precis vad du menar.

    Kram!

    SvaraRadera