tisdag 18 maj 2010

"för hjärtat känner så mycket"

Mamman smyger in till storebror,
han sover sedan en bra stund.
Lägger sig bredvid och sträcker armarna genom spjälor.
Han är varm och klibbig i huden, sådan svår att smeka.
Varmfoting! som mor sin.
Nästan vill hon gråta, för hjärtat känner så mycket.
-Lilla vän, du känner väl hur mycket jag är här och älskar dig?
Sådär som man vill vänner ska veta när man tänker goda tankar om dem. Ifall det skulle vara så att man glömde säga högt.
Vi har skojat och dansat och bråkat om tandborstning, kanske sånt man gör.
Varit glada och blivit trötta, lånat böcker och tänkt oss för.
Nu är dagen slut.
Pappan sitter på balkongen, dricker väldens finaste kaffe, andas friskt och fuktigt,
hon vill tro att hon vet vad han tänker.
Men tillräckligt, och fint nog, att se honom där genom rutan.

/Lina

5 kommentarer:

  1. Läste ditt förra inlägg och tänkte på när mina var små. jag brukade alltid sitta och läsa böcker eller så tittade vi på tv ( någon rolig tecknad serie) tillsammans med storebror när jag ammade då blev det en liten mysig stund för storbror också.

    SvaraRadera
  2. åhhh, lilla, stora fina bror! Han kommer bli världens bästa storebror i världens bästa familj!

    SvaraRadera
  3. Å du! Idag tror jag att jag får hem en sven nordkvist med posten...

    SvaraRadera
  4. Mmm...låter bra och fint hjärtat. Jag tror dom vet,vet hur mycket vi älskar dom,men man kan aldrig säga de för mycket.

    SvaraRadera
  5. jag tror att melker känner att ni är där för honom. jag har inga egna barn, men tror på att låta storasyskonen få vara med så mkt det går. när jag fick en lillasyster när jag var tre köpte mamma mej en docka som hon gjorde blöjor till av trosskydd och vita plastsnibbar sedan fick jag byta på dockan på ett miniskötbord bredvid mamma när hon bytte på min syster. jag minns det än idag och jag kände mig så viktig. det är de där små sakerna som gör det! på förskolan har vi föräldrar som delar på sig och reser bort en stund med det stora syskonet så att de får riktig egentid tillsammans. fast de är lite äldre än melker, men det kan ni kanske göra sen. men slit inte ut er, ni kan inte göra mer än att älska och omhänderta. låt det ta lite tid! du verkar för övrigt vara världens bästa mamma, hoppas jag blir som dej om jag nångång får ett barn! Kram

    SvaraRadera