Smyga upp.

Vi har lördag kväll hos oss
och jag bär väldigt fula underställsbyxor.
Tog fram tomten, från barndomen ur en låda med krams, han luktar fortfarande lika. Tänker, jag får inte glömma köpa vinterchai till jul. Till jul. Fenomen som väntas på och laddas för och oroas för och stressas inför och så. Men vi tar det ganska lugnt. Bakar pepparkaka och kramar snön till en gubbe. Någon skriker och grinar, för att vantarna bara vill trilla av. Eller för att mamman och pappan glömde laga mat i tid eller lägga barnen klockan sju dagen före.
Jag hör hur en liten sakta hasar, steg för steg, nerför vår branta trappa. Petar i sprickorna på väggen väntar på att någon ska komma, upptäcka. Lugnt och fint bära barnet tillbaka till sin säng, pussa pannan och stoppa om. Ibland vill vi inte sova om nätterna, ibland kan vi inte. Oftast ligger vi kvar och väntar, för vi lärde oss en gång att man inte ska smyga upp.

Jo, jag broderar också, i ylle, när kudden är färdig gifter vi oss.

/Lina