torsdag 29 oktober 2009

Upp och ner och in och ut.

Det är varmt och kallt, jag plockar på och av min tröja av ull.
Jag är upp och ner och in och ut.
Ibland orkar jag,
och ibland vill jag bara grina för att jag är så trött.
Beundrar alla ensamstående kvinnor, och alla andra också.

Imorgon kommer pappan, och jag kan redan se hur Melker skiner mot honom, trots att han
sover sked med Uffe-nalle i rummet intill.
Han blir lycklig, klappar händerna, vinkar och visar att han är stark, allt han kan på samma gång.

Jag vill andas djupt för det känns som jag sitter och kippar.

/Lina

tisdag 27 oktober 2009

Jag lever.

Ja, jag lever fortfarande. Jag kan känna det i ryggen och hjärtat.
Har blivit bästa vän med spikmattan och en jävel på att tvinna skinntråd.
Jag syr, men hinner inte ta några bra bilder. Det kommer.
Ikväll är vi ensamma i stugan, jag och Melker. Undrar vad jag ska ta mig till. Borde jag inte vara van vid det här laget.

/Lina

lördag 24 oktober 2009

Lille vän.


Idag, för ett år sedan vaknade jag på morgonen av att något hände i min kropp.
Jag var fullständigt redo, slappnade av, andades som jag lärt, och kände smärta.
Hela jag kände allt och aldrig har jag fokuserat som då.
Älskade sprang runt i lägenheten och packade väskan, tappert packade han, och sen åkte vi.
Tre timmar senare kom du.
Det var inte som jag tänkt mig, mer som en sport,det gick fort, jag fick inget sammanbrott eller känslorus, mest lugn.
Du var så liten och fin.
-Vill ni veta när han föddes? Sa undersköterskan med bred smålänska, och vi kommer aldrig glömma de orden.
-Tio och trettio.
Idag har det gått ett år, och tiden gick snabbt.
Hela livet hade jag tänkt mig själv som någon annan då jag väntade barn.
När jag blir vuxen. När jag blir en mamma. Då skulle jag inte vara Jag längre, någon annan. Det kändes rätt och sant.
Nu vet jag, jag kände fel.
Det var så, Jag är kvar, men också så himladens mycket mer.
Jag lever för dig nu, också.
Första tiden kände jag mig skör, slogs av hur farligt det var att cykla i stan, eller åka bil.
Inget skulle få hända mig nu.
Nu är jag lugnare.
Igår var du ledsen på tåget, kvinnan i sätet bakom blev rörd och ville sjunga sånger. Idag är du glad, som en sol, och du får mig att orka allt.
Älskade, älskade.
Vi har bakat en kaka och du har klappat händerna, lekt med alla de redskap och gråtit för att du inte fick äta hundmat.
Du är det finaste jag har, tack för att det var just du, där inne i magen.

Grattis på din födelsedag min älskade unge.

/Lina

onsdag 21 oktober 2009

Ett steg närmre.

Vi har morgon, men försöker göra dag.
Går fortfarande omkring i nattsärk, fryser utan att klä mig mer.
Melker sitter bland bolster och leker med en dalahäst. Han är trött, liksom jag, men förstår inte sitt eget bästa.

/Lina

tisdag 20 oktober 2009

torsdag 15 oktober 2009

Lilla blå.


Fårskinnskudde med lintyg i blå/turkos och grönt kläde. Några pärlor som smycke.
Lilla skinnkudden är färdig. Framsidan gjorde jag i våras, på filt på gräs på vår gård. Det krävdes en sommar innan kraften var tillräcklig för att färdigställa.
/Lina

onsdag 14 oktober 2009

Till er trogna.

Tack till er trogna, jag ser att ni besöker mig, trots min frånvaro och det värmer!
Imorgon drar vi till Dalom, och jag har pysslat, bilder kommer när tid ges så håll till godo.

/Lina

lördag 10 oktober 2009

Skitiga men vita koppar.

Jag hade teorier om mig
och människorna.
Såg två skitiga men vita koppar på bordet framför mig.
De stod på rad.
Mitt emot satt du med cacao i din mungipa, och kanske lite grädde.
Väggarna runt om var av betong,
men fyllda med jazz.
Vi hade tid för oss själva och jag undrade hur många jag kan älska.
Vad räcker jag för?

Idag äter vi frukost av mackor och jag känner hormoner gro i min kropp,
precis som frö.
Börjar nästan gråta för att fattig bonddräng får komma till himlen trots att han höll sig med flickor och...

/Lina

tisdag 6 oktober 2009

Tillbaka i liv.

Nygamla klossar, som kanske för tillfället roar barnets föräldrar med än själva barnet. Och så kan jag nästan inte låta bli att bli lite sur när han förnöjt tar sats och kastar sig på de torn och byggnader jag just byggt. River allt i stycken och skrattar.


En rövare, tjyyv och bandit på fri fot i vardagsrummet.

Men ack så snäll ibland.


Vi mår bättre, orkar lite mer, tänker fler tankar och säger fler ord. Det känns skönt att vara tillbaka i liv.


/Lina

torsdag 1 oktober 2009

Sjuk mamma.

Om man är mammaledig och sjuk,
borde inte pappan vara hemma med "sjuk mamma" då?

/Lina