lördag 10 oktober 2009

Skitiga men vita koppar.

Jag hade teorier om mig
och människorna.
Såg två skitiga men vita koppar på bordet framför mig.
De stod på rad.
Mitt emot satt du med cacao i din mungipa, och kanske lite grädde.
Väggarna runt om var av betong,
men fyllda med jazz.
Vi hade tid för oss själva och jag undrade hur många jag kan älska.
Vad räcker jag för?

Idag äter vi frukost av mackor och jag känner hormoner gro i min kropp,
precis som frö.
Börjar nästan gråta för att fattig bonddräng får komma till himlen trots att han höll sig med flickor och...

/Lina

5 kommentarer:

  1. Hej!
    Så fint du skriver - sitter en stund och klurar och försöker få grepp om anden i din text, och är det inte det man vill locka till då man skriver, att läsaren ska komma till eftertanke.

    Lika duktig med ord som du är med tyg och andra materiel.

    Hoppas ni har en fin helg,
    Kram Anne

    SvaraRadera
  2. hej goa lina!
    hmm klurar på vad som sker...hormoner, hae du månne en bulle i ugnen? må väl du kloka!
    varmkram lotten

    SvaraRadera
  3. Såna där texter tycker jag om :)

    SvaraRadera
  4. Hej min vän. SAKNAR DIG!!/Kramisar

    SvaraRadera
  5. Mmmm det lät spännande.
    Vill också ha hormoner i kroppen för övrigt... ;-)

    SvaraRadera