måndag 18 maj 2009

Åter.

Vi vilade en stund, tre små näsor visslade försiktigt bredvid varandra med olika toner. Jag kunde inte sova för att jag borde, skruvade mig, öppnade ögonen och mötte de finaste... Vi fick prata lite för ingen annan hade vår uppmärksamhet. Drömde fast vi var vakna. Var skulle man bo? Vad skulle man göra? Jag var av den känsliga sorten idag, gav några tårar när Sofia Karlsson sjöng en sorglig sång, men det gjorde inget.
Har alltid haft någon slags föreställning om att jag strävar efter en konstant. Framtiden. Jag bor och gör, som om det är dit jag vill och ska. Hör hur dumt det låter? Hur skulle livet någonsin kunna vara konstant. Sluta ha så mycket ångest inför framtiden! Det blir.

Ibland också magsjuka, men det är fruktansvärt skönt att vara i livet igen! Underligt det där hur det kan kännas som att kroppen inte är gjord för att leva med. Tack till alla som önskat krya på mig.

Lillfisen klarade sig tur nog.


Bild från helgens utflykt.

God kväll.

/Lina

9 kommentarer:

  1. Väldigt gulligt!!! :) Ha det bra, Lina! Bye bye, Snuttan

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Vilken söt lillfis :)

    ja visst är det skönt att kunna vara känslig och tillåta sig att gråta en skvätt även om det kanske inte är så sorgligt. Man behöver gråta, lätta på trycket ibland.

    Skönt att magsjukan är borta :)

    SvaraRadera
  3. Vad fint du skriver! Ta hand om varandra och må så gott!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Hej! Tackar tackar, tänk vad bloggåret går fort. Snart är du där ;) Så rar han är lilla Melker, en riktig sötnos. Kram Madeleine

    SvaraRadera
  5. Oj vad dom små växer fort..söt liten kille..Du är inte ensam om att oroa dig kan jag säga..Jag är arbetslös o sjukskriven 50% ..Jag oroar mig jämt..Idag pratade jag med min handläggare och fy vad denna dagen blev tung...Vi får glädjas åt våra små...Kram

    SvaraRadera
  6. Fina ord och tankegångar. Livet reder sig, men inte alltid på på det sättet man förväntar sig. Vilken tur att gullklimpen klarade magsjukan. En liten glad och go´ friskus. Kramar Birgitta

    SvaraRadera
  7. Ja, livet är en gåta och gåva att försöka förvalta på bästa sett och ibland vill man för mycket och då blir det "bakslag". Visst ska man planera och drömmaäven sätta upp mål, men glöm inte njuta av livets förändlighet.
    Kanske jag låter djup, alla har ju sina funderingar men visst blir livet trevligare om man ventilerar dem lite på sin blogg. Som du vet så har jag bloggen www.jernsaxen.blogspot.com också idag var det nog ett av de tuffaste inläggen jag gjorde där och de resulterade i 3 mail också som var "svåra" även för mig som är van. Ibland kanske man får hitta på någon helt egen knasig livsfilosof som att livets enda mening är att leva det fullt ut, kanske inte bekymra sig för pensionsparande och liknande. Ja, jag tror inte jag gör dig lyckligare av mina funderingar, man behöver hitta sin egen filosofi helt enkelt, även fast den kampen ibland blir livslång!
    Återkommer gärna till ämnet och du vill och orkar!
    Har sagt det förut fast bilden är jätteliten på dig och ditt barn så är väl just den lilla bilden symbolen för livet och meningen med det!
    Kram ifrån Peter!

    SvaraRadera
  8. Ja, det är ganska otroligt hur glad man kan känna sig efter en överlevd magsjuka. Och hur frisk man känner sig sedan. Mina alla förkylningar under våren känns som ingenting i jämförelse med kräksjukan... men så skönt att det känns bättre nu!

    SvaraRadera