tisdag 29 december 2009

Nästan överaskad, men lugn.

Broderi i svart och grönt, bröllop från förr.

Äter lite yoghurt för jag tror att det ska lena halsen, nästan som desert. Känner efter och spänner mig för mycket. Återigen, varför inte bara lyssna. Lyssnar noga, om och om tror jag att det parkerar bilar på vår uppfart. Jag lyssnar fel. Det kommer inga bilar.

Känner mig tveksam till pågående broderi, det i svart och grönt. Är det då man borde sluta, göra något annat? Jag behöver den där tillfredställelsen som kommer när det blir rätt, när jag nästan blir överaskad, men lugn.

/Lina

4 kommentarer:

  1. Känner så igen mig i känslan av när det blir rätt... om den inte kommer så har jag svårt att fortsätta teckna... Så bra du beskriver detta!
    Hoppas du blir bättre i halsen!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Sitter och beundrar dina vackra hjärtan i inläggen före!!
    Angående pågående broderi så kanske du kan låta det vila lite, kanske känns mer rätt längre fram?!
    Gott nytt år!

    SvaraRadera
  3. Jag brukar också råka ut för den där tveksamheten.. man är mitt upp i ett skapande, och så börjar man fundera om det verkligen blir så bra som man tänkte det.. jag tror på att ta en paus, men väldigt ofta blir det istället att jag bara slänger allt.. ;-D

    SvaraRadera
  4. Öppnar din sida efter veckor av bloggpaus och tårarna tränger upp i mina ögonvrår när jag tittar och läser om dig och ditt. Du delar så fint aldeles lagom och försiktigt tar jag del av det du vill lämna ut.
    JAG tror att motståndet (till det grönsvarta) är ett motstånd till ingivelsen som kom först, men som Gunilla Röör sagt i en interjuv jag läst: "I en kreativ process känner man ofta motstånd, men det är inget farligt med motstånd. Det växlar mellan lust och motlust. Jag ser det som att oro bara är en del av lust...".
    Så jag tänker; motståndet ger dig möjlighet att lyssna och du hör det du hör./Meta

    SvaraRadera